Robert - allkonstnären

Jag och Simons lillasyster Julie är extremt olika.

Vi har alltid kommit överens och så, men hon är ganska mycket yngre, och är som sagt lite av en slarvig, förvirrad hippie, medan jag är en ordningsam material girl som inte har den minsta önskan att leva utan dusch, diskmaskin och internet.

Då har jag alltid känt större samhörighet med Simons äldre syster, eftersom vi är mer på samma ställe i livet med man och barn, medan Julie mer kommit och gått mellan campingtripperna på stranden när vi är i grekland.

När hon är här är det lite som att ha ett barn i huset. Hon glömmer mobilen så man inte kan få tag i henne, stänger inte dörren efter sig och lämnar saker framme, men då det bara är några dagar skrattar vi mer åt det och undrar hur hon kunde bli så himla olik oss andra.

En typisk Julie. Jag smög in i hennes rum på morgonen eftersom jag insåg att hon glömt att dra ner rullgardinen och det var ljust i rummet, så jag tänkte dra ner den åt henne. Men jag sket i det när jag insåg att hon ändå sovit hela natten med sänglampan lysande i ansiktet.

Men igårkväll, hennes sista kväll, skulle vi kolla Twilight eftersom hon fortfarande missat hela grejen. Och då, äntligen, visade det sig att vi var ganska lika ändå. Nu är hon en av oss.

(En av oss som är kär i Robert Pattinson om ni inte förstod det.)

Robert alltså. Han är snygg, han är en bra skådis, han kan spela flera intrument, han sjunger till och med bra, och han får de mest olika kvinnor att dela samma intresse. Honom. Vilken man.

Nejmenhej gud. Hur står det till?

Ja vaddårå!? Det var ju aslängesen jag skrev något om honom, inte konstigt att det blir lite extra smör på mackan då!