Konstigaste dumpningen ever.. (och längsta inlägget sen Novellskrivarns glansdagar)

De flesta av er som läser känner väl till att jag kom på idén till och driver en hemsida som heter dumpade.se..

Det var mitt mammaledighetsprojekt som jag kom på när jag skulle köpa en present som symboliserade att bli dumpad, men insåg att det finns ingenting.

Jag är också väldigt fascinerad av ämnet. Hur en enda människa kan få hela ens värld att rasa samman och så vidare, så det var därför jag ville samla dessa hjärtekrossade människor på ett ställe och få dom att hjälpa varandra.

Där kan man läsa alla möjligt hemska historier, man chockas, blir förbannad och gråter lite.

Jag har själv hunnit med några förhållanden i mina dagar, närmare bestämt åtta stycken före Simon (och med förhållande menar jag allt över 3 månader.)

Jag har dumpat fem gånger och blivit dumpad tre (tur), och den mittersta dumpningen undrar jag om den inte klår de flesta i konstighet..

Detta var drygt 10 år sen och jag hade träffat en svensk kille som var bosatt i Norge, så vi körde distansförhållande och jag tyckte det fungerade ganska bra. Jag var nämligen inte sådär huvudlöst megaförälskad, men tyckte väldigt mycket om honom, och var kanske lite mallig att en sån känd tjejtjusare verkade så himla intresserad av mig.

Han var nämligen väldigt på, sa Ä-ordet efter bara ett par veckor, drog med mig till hans föräldrar, och när julen kom fick jag en semesterresa till USA för oss två i julklapp.

Innan resan skulle vi ha vår längsta paus ifrån varandra, hela fyra veckor, men vi tyckte inte det spelade någon roll eftersom vi sen skulle få två veckor tillsammans.

Ungefär halvvägs pratade vi i telefon, han var på nån skidtripp med en kompis och jag hörde att det var tjejer i bakgrunden.

Lite svartsjukt mest på skoj frågade jag vilka det var, och han fnös föraktfullt att det var några danskor hans kompis ville prata med.

De resterande två veckorna fick jag inte så mycket möjlighet att prata med honom. Han var alltid på väg ut eller ringde bara för att säga ett snabbt hej innan han skulle börja jobba.

Jag reagerade på att han verkade så kall och fåordig, så kvällen innan vi skulle åka frågade jag honom rätt ut om han hade ångrat sig.

Nejnejnej, blev svaret. Det hade bara gått så lång tid sen vi sågs, så han kände sig lite frånvarande, men han var övertygad om att allt skulle bli som förr så fort vi träffades.

Jag hade inget annat val än att godta detta, åkte till Oslo för att flyga vidare därifrån, men insåg direkt att ingenting riktigt var som förr.

Planet var halvtomt och såfort vi fick ta av oss säkerhetsbältena gick han för att leta upp tre lediga mittensäten så han skulle kunna lägga sig och sova.

Jag tänkte att det här kommer ju bli en skitbra semester, men det var bara att åka vidare.

Redan andra kvällen fick jag nog av hans konstiga beteende och sade rätt ut att jag tyckte vi skulle försöka ha en så bra semester som möjligt, och sen göra slut när vi kom hem eftersom detta uppenbarligen inte funkade.

Men han protesterade. Han höll med om att han tyckte vi skulle ha det så bra som möjligt på resan, och sen fick vi se hur vi skulle göra när vi kom hem.

Jag godtog detta, och han slappnade av märkbart och äntligen kunde vi vara normala med varandra och allt blev som vanligt.

Men redan två dagar senare var vi hemma hos några vänner till honom som var ute för kvällen, och skulle spendera natten där. Han hade suttit vid datorn men gått därifrån, så jag tänkte gå och kolla mina mail.

Då upptäckte jag att han inte hade skickat iväg mailet till sin kompis, utan det låg där öppet på skärmen.

Självklart kunde jag inte låta blir att läsa, så jag skummade igenom rapporterna om sol och stränder, tills jag kom längst ner och han hade skrivit 'Vi har pratat nu, allt är lugnt, så nu är det jag och danskan.'

Danskan?!

Jag höll på att trilla omkull medan sanningen gick upp för mig.. Han hade träffat en annan, på den där skidresan, men var ändå på semester med mig. Och vi hade tio dagar kvar som vi var tvungna att spendera tillsammans.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag satte mig bara i köket och stirrade. Han kom snart dit, glad och ovetande och försökte kittla mig.

Jag grep tag i en kniv och pekade den hotfullt mot honom (Jaaa jag vet. Men vi var i usa och jag rycktes med antar jag), medan jag avslöjade att jag visste allt. Sen kastade jag ut honom.

Han hade ju ingenstans att ta vägen, så han satte sig vid poolen och rökte, medan jag stod kvar i köket och skakade av ilska.

Men ilskan rann av ganska snabbt. Jag insåg att jag verkligen inte hade för avsikt att gifta mig med den här killen iallafall, och började se det komiska i hela situationen.

Jag satte mig bredvid honom och vi pratade i timmar, bättre än vad vi gjort under alla månader vi känt varandra. Jag kallade honom lite av en feg gris som inte ens tog tillfället att göra slut när jag faktiskt föreslog det själv, och han erkände att det var nog precis det han var.

Sen somnade vi, och när vi vaknade var det som att inget hade hänt.

Vi nämnde aldrig det som hänt mer, utan fortsatte vår resa runt Florida och lite Alabama för att hälsa på folk där, och otroligt nog minns jag den här resan som riktigt bra, rolig och händelserik. Nästan så jag är lite stolt att ha den där storyn i bagaget.

The happy couple på jättemärklig semester

Vi skiljdes sen åt på flygplatsen och har nog bara hörts av två gånger efter det. En gång när han ringde för att han ville att jag skulle skicka en väska jag lånat, sen hejade vi på facebook för ett par år sen.

Om ni inte förstod det var detta en utmaning.. Klå den om ni kan!!