tisdag 18 maj 2010

Mitt möte med Gud


Ok, jag vet att jag tidigare har ansett att Robert Pattinson är gud, men eftersom jag är lite grekisk av mig har jag bestämt att det finns flera.

Rob får fortsätta vara snygghetsguden, vilket inte är fy skam, men idag träffade jag en annan slags gud. Björn Lundén.

Jag var nämligen på ett stort Service-seminarium med några kollegor hela dagen, och då alla föreläsningar såklart var jättebra, var hans mer än bra, den var fantastisk.

Mysfarbrorn Björn, som nu bor i Rwanda där han har en farm och just startat ett bokförlag 'eftersom han ville göra något annorlunda och inte tycker att man ska vara rädd för förändring bara för att man börjar bli gammal', har även ett företag i Sverige som heter Björn Lundén Information.

På det företaget bestämmer alla. Det finns ingen chef som tar de slutgiltiga besluten, utan allt omröstas av de anställda. Alla är chef.

Gud.

Björn tycker även att det är kränkande med bestämda arbetstider och arbetsvolym, så där har alla timlön, och de får jobba vilka tider de vill och hur många timmar de vill om dagen. Sen fyller de i ett dokument i slutet av månaden hur mycket de har jobbat, och får sin lön därefter.

Även en tredjedel av företagets vinst delas årligen upp mellan de anställda, och som mammaledig hjälper de självklart till med de där extra 10 procenten, och höjer även lönen under graviditeten så de ska få en så bra mammapenning som möjligt.

Inga policys, inga klädbestämmelser, inga visioner och gemensamma påtvingade mål, inga lås och lösenord, ingen bestämd som får prata med pressen utan alla vet allt och får berätta allt. Bara lycklig personal.

Jag menar, hallå??

Varför kan inte alla företag vara på det sättet? Det är ju helt jävla fantastiskt!

LÄTT skulle jag kunna flytta till Näsviken som jag inte har någon aning om var det ligger, för att få jobba där.

Vi fick även turen att prata lite ensamma med Björn efter hans föredrag, och han var precis en så underbar människa som han verkade på scen. En sån människa man bara vill ha i sitt liv på ett eller annat sätt. Jag ville lätta mitt hjärta för honom, berätta om mitt liv och ta del av hans åsikter och erfarenheter.

Men vi var tvungna att gå och dricka kaffe, så det blev inget.

Så. Härmed utnämner jag Björn Lundén till Arbetsguden, och han är till och med en äldre herre med skägg. Kan inte bli mer passande.

5 kommentarer:

Face of a desperate man sa...

Det är så fruktansvärt inspirerande att höra sådana människor prata, kul! (Men sen tror jag inte att det upplägget skulle fungera på så många företag tyvärr..)

A sa...

Halleluja! Jag är helt plötsligt frälst!
Vilken underbar syn på jobb och vilken tro på sina medarbetare. :)

Jempa sa...

Emil: Buuu, ditt neggo! Fast du har nog rätt.. :)

A: Alltså, får du en chans. Se honom prata, man blir faktiskt lite religiös..

Amanda sa...

Det värsta av allt är att man verkligen får den här "WOW"- och avundsjukekänslan. Då är det ju något allvarligt fel, för borde inte alla egentligen få ha det så på sin arbetsplats? Är det inte rimligt?

Som Emil skriver så är det såklart inte gångbart överallt, men betydligt fler företag av både modell stor och liten hade kunnat anamma den här modellen.

Nu känns det genast som att jag missar något fantastiskt. Som ökad livskvalité till exempel.

Björn Lundén sa...

Ja du,
Vad ska man säga? Det är knappt att jag vågar vidarebefordra ditt mail till mina arbetskamrater. Den kanske tror att jag har vidtalat dig att skriva så här. Nej, förresten, så lågt tror de inte att jag skulle sjunka.
Hur som helst så är det klart att din blogg värmer i gubbsjälen. Och otroligt att du har fått kommentarer redan. Din blogg måste vara jättemycket läst.
En annan sak som värmer är att du har snappat vår filosofi så exakt i din rapport. Det brukar vara väldigt svårt att återge vad man hört på en föreläsning utan att det vimlar av felaktigheter. Men jag kunde inte ha beskrivit mitt företag bättre själv.