Komsi, komsi..Sen tänkte vi gå på Skansen, men eftersom det såklart är den kallaste maj i mannaminne, så nöjde vi oss med Aquaria.
Lia blev helt vild av skräckblandad förtjusning när hajarna simmade förbi och lyckoskrek så mycket så jag börjar undra om marinbiolog bör läggas till på jobblistan.
'Men herregud' kanske ni tänker nu, 'vilken mamma! Museum både på lördagen och söndagen!'
Men få icke ångest. Alla mina fina föräldrapoäng jag tålmodigt skrapat ihop, försvann på bråkdelen av en sekund när jag försökte stänga balkongdörren, insåg att det inte gick och försökte igen, och först när jag hörde det blodisande skriket försod jag att Lia stod bakom mig och lekte dörrkil med tummen.
Lia masserar sin ömma tumme. Som jag har skadat.Nu vill jag bara dö.
/Barnmisshandlaren
4 kommentarer:
ångestångestångest. jag förstår din känsla alldeles för väl. har väl berättat om när jag krossade min styvdotters finger förut? fyfan. det ljudet, den där mjuka känslan när dörren tog emot... det kommer alltid hemsöka mig. :(
Åh, känner med dig.
Jag har gjort samma grej på Syrrans unge. Sååå korkat. Men de överlever det också. ;)
Kram Sabine
Förstört tangentbord pga dregel (pannkaksbilden) och lite tårar (klämma-tummen-incidenten).
Tur jag är på jobbet så det inte var min egen dator! ;D
Det är hemskt när man inser att man skadar sina barn! Jag har aldrig kännt mig så värdelöst kass som när äldsta sonen ramlade ner från sängen som liten.
Jag var DÄR och vände mig bort 2 sek! :-O
Tyvärr måste man nog acceptera att sånt händer. Inget barn går 18 år skadefritt. :-P
Skicka en kommentar