Hestar

Precis som med bollhaven, var jag lite för gammal för att kunna leka med My Little Ponys när de blev populära i Sverige.

Jag minns att jag var ganska fascinerad av de små hästarna med olika färger och personlighet, men jag var tvungen att släppa dem, och fortsätta framåt in i tonårslivet.

Men nu när jag har en dotter ser jag min chans.

Hon har redan visat stor uppskattning för 'My Little Pony' dvd;n, så jag testade först att köpa en bok som presenterar några av de små hästarna..


Vi läser den några gånger i veckan och nu vet jag att Pinkie Pie är kompis med alla och gillar ballonger (inte min favorithest alltså), och att Star Song är stjärnan i gruppen som lätt oroar sig för saker och ting.

Sen var det dags för steg tre, att köpa henne riktiga Ponys. Det blev två på Tradera eftersom dom små tingen är asdyra (och säljs även ganska dyrt på Tradden, ifall ni skulle ha en kartong stående i källaren ni vill bli av med), och det blev succé så nu är min dotter officiellt en Pony-älskare och äntligen får jag leka med de små plasthästarna, drygt 20 år senare.

En mindre lyckad bild på två Ponys och två nöjda Pony-gillare

Enda smolket i bägaren är ju att jag inte kan låta bli att oroa mig för att hon ska bli en hesttjej, men hoppas hon förstår skillnaden på en snel hest..


..och en osnel hest.


Missförstå mig inte. Jag gillar hästar och tycker dom är vackra djur. Men jag är traumatiserad efter att jag följde med en hästintresserad kompis till ett stall och bevittnade hur en tjej blev sparkad av misstag av de där hårda hovarna när hon gick förbi och hästen bara ville vifta bort en fluga med benet.

Blodet rann och efter det är jag hestredd. Jag är rädd för allt som inte kan kontrollera sin egen styrka. Och ballonger såklart. Och fyrverkerier. Ja allt som smäller. Och de flesta insekter. Krig. Havregrynsgröt. Hajar. Disktrasor. Spöken.

Nån som kan rekommendera en bra terapeut förresten?