Idag var första dagen som jag på grund av olika anledningar och till största delen mot min vilja började jobba heltid igen.
Det betyder att jag måste hämta Lia kl 17 på eftermiddagarna, och bland de absolut sista.
Idag skyndade jag mig extra mycket och såg på avstånd hur hon stod själv vid sandlådan och förvirrat tittade på när det sista barnet förutom henne hämtades upp av sin pappa.
Jag kastade mig in genom grinden och försökte att inte lägga mig över en trehjuling och grina, utan låtsades glad och som att allt var som vanligt.
Det spelar ingen roll att vi lämnar henne ganska sent på morgonen, och att Simon kommer att kunna hämta henne lite tidigare en eller två dagar i veckan. De andra kommer hon att vara kvar sist av alla, och det får mig att känna mig som den sämsta morsan i Sverige. Nej, i världen.
Jag och Brittan har en klubb(Nu är inte jag en sån där som vill styra mina läsares kommentarer genom att säga åt dom vad dom ska skriva, absolut inte. Men lite vägledning kan ju inte skada.. Ni kan ju om ni vill vinkla det åt att jag verkar vara en så fantastisk mamma i övrigt så Lia inte kommer att ta skada av detta. Något i den stilen.. Bara en tanke liksom. Ni gör ju som ni vill.)
9 kommentarer:
Jag tror du är den som mår sämst av att Lia blir kvar sist några dagar. Tänk istället att den tiden får hon "fröknarna" helt för sig själv. Och det är väl inte jättelång tid heller.
Du VERKAR faktiskt vara en jättebra mamma. ;)
Ja, enligt Hönspappan tyckte han det var bäst att vara kvar länge på den tiden det begav sig [preskriberat nu iofs] just för att då hade personalen tid på ett helt annat sätt.
Den här hämtningshetsen är löjlig och lite sorglig. Hur lätt är det att få ihop ett liv om man inte har barnen på dagis när man jobbar? Och man måste ju som bekant jobba för att kunna leva sitt liv.
När vi lämnade Viggo klockan 8 var han alltid bland de första. Det var dock skönt att det var lite lugnt + detta att han fick mer tid med personalen. Detsamma torde gälla efter 16. Synd bara att man ska behöva ha så dåligt samvete för det. Och synd att en del stressar ihjäl sig för att hämta barnen 15 eller 16, när de kanske skulle mått bättre av att leka med kompisarna en timme till.
Du är en jättebra mamma, punkt.
Jag känner igen mig i känslan, men har börjat inse att barnen inte på något sätt tar skada av att hämtas vid 17-tiden. Ibland har de ju ändå inte "tid" att åka hem...?! (Hur nu det kan vara möjligt) :-O
Håller med Jenny; det är en hämtningshysteri som smugit sig in i Sverige. Hämtar man inte sina barn 14-15 varje dag är man kass. Men har verkligen så många ekonomin/möjligheten till det EGENTLIGEN...?
Apropå hämtningshysteri så tycker jag det verkar råda en hysteri inom det mesta nu. Barnen ska helst vara blöjfria vid 1 års ålder, cykla tvåhjuling före 3 år, simma före 4 år och gå på olika aktiviteter.
Kan inte folk bara slappna av och låta barnen utvecklas i sin egen takt...?
hej, jag tänkte bara berätta om den där tiden när jag gick på fritids på lågstadiet och alltid blev hämtad sist. det var faktiskt värsta myset. man blev extra ompysslad och fick göra undantagsgrejer.
som den där gången när min favvofröken (en manlig rocker i 40-årsåldern med slitna jeans och punkpage) tog med mig till ett fik, där jag fick välja vad jag ville (en marsipangris) och sen fika med hans rockerspolare i två timmar. mamma var fett nöjd med hans val. ps, jag träffade honom några år senare, då var han gravt alkoholiserad och försökte ligga med min syster.
okej, now how's that for a job well done med pepping? *BRA_KOMPIS_FTW!!!*
Det kommer alltid finnas en massa föräldrar som hämtar kl 15, typ alla i dina ögon, så har det alltid känts för mig. Även när jag jobbade deltid. Man känner sig aldrig tillräcklig.
Du är tillräcklig, Lias enda och bästa mamma och en underbar person! Så sluta slå på dig själv, det vinner du på. Du är bäst ju!
Kram
Ps. Är Britney verkligen en dålig mamma? Jag tror att stackarn har haft lite dåliga förutsättningar bara, eller?
Vad är det för jobb som tvingar dig att jobba heltid?
Trist! Hoppas det ändrar sig. Tvivlar på att företaget vinner på det i längden...
Kram
A: Bra sagt!
Skicka en kommentar