Snart skitsnygg

Lördagen spenderades hemma hos en gammal kompis, Marlene, som jag lärde känna under mycket otrevliga former.

Jag hade just blivit lämnad av min pojkvän sen två år tillbaka och ville bara dö, men istället var jag tvungen att börja en ny utbildning eftersom jag anmält mig och betalat, så det fanns liksom ingen återvändo..

Det var hemskt. Jag var tvunget att sitta i skolbänken och försöka hänga med, samt le och vara lite trevlig mot mina nya klasskamrater så dom inte skulle tro att jag var ett psykfall, men egentligen ville jag bara be alla dra åt helvete och gå och lägga mig på tunnelbanespåret.

Efter några dagar var jag otroligt nära att skita i allt. Jag lärde mig ingenting och stod inte ut med att låtsas vara nomal längre. Det kändes poänglöst.

Men så hamnade jag intill Marlene på en lektion, den enda jag kände att jag stod ut med för hon var inte så glad och låtsastrevlig som de andra. 

Det visade sig ha en naturlig förklaring. Vi var i precis samma sits. Även hon hade blivit lämnad strax innan utbildningen började, och plötsligt blev allt mycket lättare.

Vi stöttade varandra, pluggade och deppade tillsammans och när första terminen var över mådde vi nästan bra igen. Så man skulle alltså kunna säga att det är Marlenes tjänst att jag fortsatte massörutbilningen, som gjorde att jag åkte iväg och jobbade på fartyg, där jag träffade Simon.

Ja, man skulle alltså kunna säga att det är hennes förtjänst att Lia finns, så därför gillar jag henne för alltid, trots att hon har tävlat i Fitness och man borde ju som sagt aldrig, ALDRIG, umgås med såna människor.

Valkfri

Men.. Nu jäklar är de blekfeta dagarna snart över.

Jag har nämligen köpt mig en träningsrockring! Nya träningsflugan som tränar mest mage och rygg men även höfter, rumpa och lår och det på bara några minuter om dagen! Och roligt ska det vara också!

Låter det för bra för att vara sant?

Jo, det var det såklart också. Ett av kriterierna för att man ska kunna träna på det sättet är ju även att man ska kunna rocka. Mer än tre sekunder i taget.


När jag insåg svårigheten i det hela skrev jag genast till Sara som jag övertalat att köpa en likadan, och förvarnade att hon stod inför en mycket svår, nästan omöjlig, uppgift.


Hon förstod dock inte vad jag talade om, hon hade rockat i flera minuter direkt. Även Simon rockar på som han aldrig gjort annat.


Slutsats: Jag är värdelös.

Ser ni? Ser ni att den hånflinar åt mig?

Men skam den som ger sig, jag ska nog lära mig och få Dita Von Teese-midja, jag också.


Som del av mitt nya liv ville jag även rensa ur kroppen från alla sötningsmedelgifter och annat, så jag bestämde mig för att köpa torkade bär som pulveriserats och kunde strös över filen, blandas i vatten eller intas hur det passar, och göra en jättefrisk och lycklig.


Den på nätet utlovades vara jättegod och såg rosa ut. Jag orkade dock inte vänta på leverans utan ville börja direkt, så jag sprang till närmaste hälsokostbutik för att se om den fanns på hyllan.


Det gjorde den inte, men hon i butiken rekommenderade ett annat pulver som verkade innehålla liknande bär, blåbär, nypon och lite annat. Det hade inte så rolig färg, erkände hon, men den var god att dricka.


Perfekt tyckte jag, betalade 319 spänn och bar lyckligt hem mitt fynd.


Hon ljög.


Det räcker inte med att säga att färgen inte är så rolig. Färger ser ut som mögligt avloppsvatten med likdelar i. Och smaken.. Smaken är som jag kan tänka mig att helvetet själv smakar.

 Djävulsjuice

Menmen, vill man vara ren får man lida.. pen.