Lite lurad

Då har jag läst ut Alexander Schulmans andra bok med jättetiteln 'Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött'.

Jag älskade ju 'Skynda att älska' och hade stora förhoppningar på denna, och det kanske är därför jag är lite besviken.

Jag älskar ju även Alex, och har följt hans bloggar slaviskt i flera år. Men det borde jag nog inte ha gjort.

Har man gjort det har man nämligen i stort sett läst boken. Nästan allt känns igen, men med lite olika slut, vilket är lite märkligt.

Jag fick redan från början en känsla av att flera av kapitlen slutade på annat sätt i boken än vad de gjorde i bloggen. Någon liten skillnad bara. Vad någon sa, hur någon reagerade.

Minns ni som har följt hans blogg till exempel den där gången när han blir jättefull på Teatergrillen, och när han ska ta sig tillbaka till bordet efter ett toalettbesök så krockar han nästan med en ung man, som han kliver åt sidan för, den unge mannen gör exakt likadant, och efter några försök inser han att han står framför en spegel?

I bloggen har jag för mig att han blir upptäckt, men i boken blir han det inte.

 Sur och lite besviken, trots att han bjuder på öl.

Men det mest solklara exemplet på att en del i boken faktiskt är omgjort, är när han skriver om sitt besök i programmet Förkväll. Det hade jag inte läst tidigare och då det var ett ganska roligt kapitel med intressanta analyser av programledarna och händelseförloppet var jag tvungen att googla avsnittet.

Då visade det sig att det avsnitt han beskrev ju faktiskt skedde ett halvår efter att Charlie föddes, och inte före som han påstår i boken. I boken beskrivs även frågor och svar som inte hörs i programmet.

Detta gör mig förvirrad. Vad är då sant och inte? Var det menat att det skulle vara delar sanning och delar fiction? Gnäller jag bara för att jag är missunnsam och lite avundsjuk på Amanda Widell?

Förmodligen.