Akuten och annat

Det är få saker jag önskar så lite som att Lia ska lyckas bli sjuk när vi har svärföräldrarna på besök.

Dels för att det liksom förvärrar det jobbiga av att se Simons mamma hålla sig för hjärtat och bli grå i ansiktet av oro varje gång Lia får en hostattack, och dels för att det alltid blir lite av en kulturkrock.

I grekland tar man nämligen ungarna till doktorn så fort de får över 37,5 i temperatur, och utan större omsvep sätts de på en antibiotikakur sen är saken ur världen. Tills nästa gång de tar sig för örat eller råkar hosta till.

Så när Lias temperatur ökade i takt med hostningarna på lördagseftermiddagen hade jag svårt att dra mitt 'Barn blir faktiskt sjuka' - argument med tre uppstressade personer emot mig som i stort sett redan hoppat in i bilen.

Så lördagkvällen tillbringades på mitt absoluta favvoställe, barnakuten.

Bästa hänget en lördagkväll. Akvarium och allt.

Efter sju timmar konstaterades det som vanligt att inget var fel på henne, hon är bara dagisförkyld som det ser ut, men svaret från näsodlingen kommer imorgon.

Grekerna är mycket upprörda.

Ingen antibiotika? Inget sömngivande? Inga extrastarka smärtstillande?

Bara en hostmedicin.. Pah. Dessa kalla svenska läkare som låter barnen plågas.

Jag försöker försvara dem genom att förklara det farliga med att ta antibiotika för ofta, men jag talar för döva öron. Det hjälper, det är allt som räknas.

Och efter månaders hosta, feber sen i torsdags med inslag av hosta tills hon kräks, börjar jag faktiskt hålla med dem, och hoppas att vi tilldelas en ordentlig antibiotikakur imorgon, för jag orkar inte se henne lida mer.

Saker man förresten tänker på när man är hemma med sjukt barn för länge:

Eftersom Tinky Winky är bög, och Poh bara är ett barn. Betyder det att LaaLaa och Dipsy ligger?