Man vet att man börjar bli gammal..

..när man på en kompis födelsedagsfest, inser att man varit vänner i 17 år. Utan att vara barndomskompisar.

Vi började umgås när jag fortfarande var tonåring och hon en bit över 20, för att våra respektive pojkvänner var barndomskompisar, men efter nåt år insåg vi att pojkvännerna inte var så mycket att ha, och fortsatte hänga med varandra istället.

Men.. Förutom att vi båda flyttat till Stockholm, hunnit med ett antal andra pokvänner, pluggat och bytt en massa jobb, bytt hårfärger med varandra, jag har gift mig, vi båda har fått barn (varav pappan till hennes barn är den där första pojkvännen jag hade när vi först blev vänner), och vi har blivit äldre och visare..

Susan och Jempa 1993

Susan och Jempa 2010

..så har egentligen inte särskilt mycket förändrats. Vi blir fortfarande fulla på tre glas vin, och snedluggarna hänger med. Dock inte lika hårdsprayade.


Jag ger mig även återigen ut på jäkligt tunn is för att introducera ett nytt ord. Ingen på festen kände till det, så därför vågar jag, och vi skrattade hysteriskt i säkert sju minuter åt detta.

Visste ni att det fanns en kvinnlig motsvarighet till att olla?

Snigla!

Detta är årets ord, och jag ska försöka få in det i meningar minst tre gånger om dagen. Sådetså.