Nu har ju våret börjat komma på allvar. De flesta sjöpölar har torkat upp, man promenerar på asfalt, och solen har strålat i flera dagar.
Men då måste förstås den första vår-ångesten krypa fram.
Inte blekfet-ångesten, den kommer mer när det börjar bli varmare och man faktiskt behöver mindre kläder än det som effektivt gömt undan ens tvivelaktiga lekamen hela vinterhalvåret.
Nej, det börjar med hem-ångesten.
När solen obarmhärtigt lyser upp hela lägenheten, och avslöjar dammlager, grus, repor, fläckar och allmän tristhet, börjar jag i hemlighet längta tillbaka till mörkret. När lampornas milda ljus får ens hem att se varmt, mysigt och inbjudande ut.
Mitt på dagen..
Jag menar, kolla detta kalla, färglösa öststatshem..Några timmar senare..
Sådärja, mycket bättre.
2 kommentarer:
Herregud, det där var väl ingenting. Då ska du se vårt hem i dagsljus..! *vet inte om jag ska skriva "ha ha" här eller gråta*
Dock är hem-ångesten så mycket lättare att bära, än blekfet-ångesten. Jag bävar redan och börjar fundera på inköp av brun-utan-sol (som dessvärre bara resulterar i orangea ben).
Skicka en kommentar