tisdag 16 mars 2010

No more havsbad


Under mitt första besök på Korfu berättade Simon en makalös historia.

Att för ungefär 15 år sedan så följde en hungrig vithaj efter ett stort krigsfartyg hela vägen till Korfu och åt allt som slängdes av båten, tills dom var framme vid ön såklart. Då stötte han på en kvinna i vattnet och åt upp henne istället!

Simon tänkte nog inte på vad den här berättelsen skulle göra med mig, han berättade den bara i förbifarten. Men den har plågat mig i sex långa år.

Varje gång jag går ut i det klara vattnen tänker jag samma tanke. Det skulle kunna hända igen.

Det skulle kunna hända igen!!

Ibland simmar vi ganska långt ut, och då man ser ner till botten kan jag ibland inte låta bli att börja fantisera.. Hur jag tittar ner, och ser något stort mörkt närmar sig underifrån. Jag hinner hoppas att det bara är sjögräs på botten, men det är det sista jag tänker innan sylvassa tänder trasar krossar mig som en majskrok.

Dessa tankar får mig så vansinnigt inåthelvete rädd så jag simmar tillbaka mot stranden i bästa Alshammar-takt.

Det är något jag alltid gillar med sverige. Ok att vi har värdelöst väder, höga skatter och Siw Malmqvist. Men jag har iallafall aldrig behövt oroa mig när jag ska ta en simtur.

Fram tills idag.


That's it. Nu blir det badkar och pool för mig i fortsättningen.


5 kommentarer:

Hanna sa...

Det har funnits hajar här länge. Inga jättehajar kanske, men haj. Åtminstone vid den kusten där jag är uppvuxen. Den bästa. Den västra.

Havet är ju faktiskt ändå det bästa. Inte vill man bada i en solkig sjö med ålar eller en klor/kissfylld bassäng? Huja!

Västgötskan sa...

Den där "fula" saken har jag sett tidigare. Den är väl inte köttätare utan någon slags "valhaj"?

Jempa sa...

Hanna: Då har jag varit lyckligt förskonad från den vetskapen fram tills nu.. och hellre nerkissad än uppäten ;D

Väsgötskan: Köttätare eller inte, fatta att möta den där när man är ute och tar en oskyldig simtur. Man skulle DÖ ändå av skräck!

A sa...

Jag har hajskräck. Även i svenska vatten (om det är djupt), och även fast det är ologiskt.
Minns när syrran och jag var på Rhodos på 80-talet, låg med badbåt långt ute vid bojarna och varje gång någon av oss hoppade i och badade började den andra nynna på Hajen-temat eller skrika "Hajen!!!". Och sen höll man på att simma ihjäl sig och bryta benen på väg upp för stegen till båten.

Amanda sa...

Men vaihelvete!! what's up med skrämselbloggen????

och den där jävla bilden! den hemsöker mig! utropstecken!