måndag 15 mars 2010

Pest eller kolera


Våra kvällsrutiner består av två lika ohärliga val.

Antingen så ber vi dom låta Lia sova en timme på dagis, och då är hon uppe och jazzar till ungefär 22-22.30 på kvällarna, och vi har ungefär en halvtimmes egentid innan vi helt slut måste gå och lägga oss. Film och annat lyx är bara att glömma.

Alternativ nummer två är att bara låta henne sova en halvtimme, och då består hela min eftermiddag fram till en något tidigare (typ 21) läggdags, av denna utsikt..

Här försöker jag laga mat

För trots att hon är hysteriskt trött och arg är hon helt ointresserad av att gå och lägga sig, utan ska ändå vara uppe tills hon nästan stupar. (Och med 'ointresserad' menar jag att hon vrålar tills hon krampar och kräks, om vi försöker få henne att somna tidigare än när det passar damen. När hon väl känner att hon är redo somnar hon sött utan problem.)

Varför kan ungen inte förstå att sova tidigt, är bra?

Jag avslutar detta megasena inlägg med ännu en anekdot som illustrerar the Joy of parenting.

Igår gick vi Drottninggatan upp och ner, och Lia nästan bröt ihop av glädje varje gång vi passerade någon av dessa fula sten-lejon som kantar gatan.

Så när vi närmade oss slutet av gatan och det inte var så mycket folk så tänkte jag att 'Klart tjejen ska få sitta på ett lejon. Och fotograferas'

Jag drog alltså upp henne ur vagnen och trodde att hon nästan skulle svimma av lycka, men medan jag smutsade ner jeansen och förmodligen fick urinvägsinfektion av kylan, så tuggade hon ointresserat på sin riskaka och insåg inte alls storheten att hon faktiskt satt på sina drömmars sten-lejon.

Innan ni ringer socialen eller kanske polisen, så vill jag försvara att Lias endast strumpbeklädda fötter med att hon satt nerbäddad i en varm åkpåse, och denna fotosession varade bara några sekunder.

Så jag fick generat hasa av medan de som gick förbi tittade undrande på den konstiga måste-vara-turisterfamiljen.

Otacksamma barn. När hon är rik och berömd Modell/Skådis/Singer/Songwriter ska jag visa det här för henne, visa vilka uppoffringar jag gjort. Så får hon typ.. ge mig pengar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har också suttit på stenlejon och andra stenfigurer med mina barn. Massor med gånger. Jag har dessutom låtit dem klättra och leka på dem så jag kunde vila i fem minuter.

Angående sovandet så vill jag bara säga att vi hade det likadant med Alvin, det var endast över en övergångsperiod. Han vande sig tillslut vid att sova lite mindre och det blev bättre.

Tålamod honey!
Kram Sabine

Västgötskan sa...

Kompromissa! Hon får sova 40 min! :-)