lördag 1 maj 2010

Födelsedagsfest nr 1


Jag började kalashelgen med en mjukstart. Närmare bestämt mina föräldrar och inga fler.

Av mamma hade jag helt genus-inkorrekt önskat en docka till Lia. Mest för att hon inte har någon förutom min gamla kåldocka, och hon har redan gosedjur av varje känd djurart. Dubbelt upp.

Mamma blev mycket lycklig, då hon älskar dockor, och hennes andra barnbarn alltid har varit helt ointresserad av dessa. Så det blev en blunddocka med blöja, napp, flaska och musikspelande potta.

Lia gillade den skarpt och betedde sig plötsligt som en minimamma..


Enda gången jag oroade mig för att hon ska bli en framtida barnmisshandlare var när hon kastade den i golvet för att hon inte kunde få på den mössan. Men vi får hoppas att hon har jobbat upp finmotoriken tills det blir dags. Om sisådär 45 år.

Sen fick hon även en sån där ritmojäng med magnetpenna och blev så lycklig så hon glömde bort dockan och ville bara rita resten av dagen.


Så jag får nog lägga till 'Världsberömd Konstnär' på min 'Vad Lia ska jobba med'-lista.

Men imorgon är det riktiga kalaset, och tack vare sjukdomar och diverse helgtrippar utanför Stockholm blir det en ganska liten tillställning, vilket känns riktigt bra eftersom jag alltid tycker vår lägenhet krymper till ungefär hälften så snart det vistas mer än fyra personer här.

Och kolla hur jag tillbringade en del av kvällen:


Mm, just det. Där sitter jag och trotsar min fobi, med bomull i öronen och blåser upp ballonger för att ungen älskar dem. Det kallar jag kärlek.

(Ni som kommer på kalaset kommer nog notera att de är de minsta ballonger ni sett, men hellre liten än smälld-och-Jempa-förd-till-sjukhus-med-akut-hjärtstopp.)

1 kommentar:

Västgötskan sa...

Har kanske inte så illa fobi som du, men minns kalaset från förr när alla fick varsin gaffel för att smälla ballongerna.

Gaffel? Smälla ballong? JAG?!!! No way!!