Eating in the dark

Idag hade vår avdelning en egen slags kick off på en vacker kursgård utanför Västerhaninge.


Jag blev så till mig av all natur, sol och vatten att en flytt till landet plötsligt inte kändes helt främmande.


Men jag blev snart påmind om varför jag föredrar asfalt framför gräs..

Äckel

Vädret och den vackra naturen fick dock mig och konsulten att mjukna och vi bestämde oss för att reda ut våra problem en gång för alla.

Konsulten gråter ut och jag försöker trösta. Snäll som jag är.

Nu är vi BFF´s.


Efter en dag av konfererande var det dags för middag. Och till min stora lycka visade det sig att vi skulle äta på en sk Svartkrog, där det alltså är helt kolsvart.

Entrén till Svartkrogen. Som ni förstår kunde jag inte ta några bilder därinne.

Vi leddes in en och en av en blind servitör, och nog hade jag förstått att det skulle vara svart. Men inte SÅ svart.

Så de första minuterna kunde jag inte låta bli att få lite panik. Det var svart överallt. Jag vände mig om för att få se en Exit-skylt eller vad som helst, men det var helt svart hur jag än blinkade och vände och vred på huvudet. Så då fick jag blunda och ta några djupa andetag, innan jag sakta men säkert vande mig vid total blindhet.

Inte heller fick vi reda på vad vår trerättersmiddag bestod av, så man fick känna och smaka sig fram vilket var en helt sjukt spännande upplevelse.

Jag rekommenderar ALLA att testa detta!

Nöjd tjej som just kommit ut från nästan två timmar i totalt mörker och plötsligt är mycket tacksam och lycklig över att kunna se.

Så avslutar vi med min favoritbild so far den här sommaren. För nu är den fan här.

Hej ljus sommarkväll!