Frugan

Idag är det exakt tre år sedan min största skräckdag. Bröllopsdagen.

Inte för att jag var rädd för att gifta mig, utan för att jag var rädd för själva bröllopet och festen.

Jag är nämligen inte en person som direkt uppskattar allt ljus på mig, och ordnar väldigt sällan födelsedagsfester eller annat som handlar om att fira mig. Jag tycker mest sånt är jobbigt och får dåligt samvete att folk måste köpa presenter osv.

Så döm av min fruktan när vi bestämt oss för att gifta oss i Grekland, vilket betydde att dom från sverige inte bara skulle behöva ge presenter, de skulle även behöva planera sin semester, boka flygbiljetter, hotell och spendera en massa pengar för MIN skull.

Jag var nära döden på riktigt och bad Simon flera gånger att vi bara skulle skita i det och åka till Vegas istället. Men den grekiska sidan skulle bli så besvikna eftersom bröllop är så viktiga för dem, så jag bet ihop.

Och så kom dagen, sen 16e juni 2007.

Och det gick fan skitbra.

Jag körde the kvinnoförtryckar-way (tydligen) och lät pappa överlämna mig.

Jag överlevde den märkliga ortodox-ceremonin

Vi lyckades få till ett gruppfoto med iallafall nästan hälften av gästerna, vilket man måste säga var lyckat i kaoset som rådde.

Tårtskärningen gick bra utan några allvarliga 'Låt kameran gå'-missöden.

Sen blev det fest..

Greekstyle..


..alla verkade sjukt nöjda.

Och ingen verkade direkt ha något emot att komma och fira oss i Grekland

Hurra för oss.