Schweiz i en jävla massa bilder..

Mitt fotande började redan på Arlanda, och det uppskattades som vanligt.


Till en början var vi väldigt osäkra på det här med Schweiz. Det såg inte särskilt roligt ut..

Men efter ett tag började det likna något.


Och snart blev det så vackert så vi berg-ovana svenskar blev som tokiga och fotograferade varenda kulle vi såg. Det fåtal tyskar vi delade buss med trodde nog att vi var lite cp..


Emil såg även några 'fåår' som han gärna ville visa oss andra.


Väl framme vid hotellet var det ganska sent så vi hann bara med lite fjortis-posning utanför hotellet..



..en snabb vända runt den fantastiska byn...


..innan vi käkade en sen middag och gick och lade oss.


Och det här var alltså morgonutsikten från mitt rum när solen sken och gjorde den rättvis..


Och hotellet i sig var en Schweizisk dröm som jag rekommenderar alla som förhoppningsvis nu kommer att åka dit, att bo.


Promenaden till konferensområdet var helt ok..


Och jag posade fint vid alla möjliga ställen. Ibland gick det bra..


Och ibland gick det mindre bra.


Hej vackert.


Även konferensområdet var vackert. ALLT var vackert.


I sann amerikansk anda applåderade vi ofta och länge åt det mesta som sades.


På lunchen fanns det lite tid att leka Julie Andrews



Och mot kvällen åkte vi alla ut på en stor båt..


..där allt fortsatte att vara vackert.


Nöjda.


På middagen var vi duktiga och networkade med en tysk och en engelsman istället för att bara umgås med svenskar. Det gick riktigt bra förutom att det blev lite tryckt stämning när jag och Sabine sa att vi älskade 'Inglorious basterds' och när engelsmannen inte verkade tycka att mina 'bunnie ears' var lika roliga som jag tyckte.


Andra dagen 'team-dagen', inleddes med att vi spelade trummor i drygt en timme. Det blev riktigt mäktigt när 500 pers lyckades få till samma takt.


Sen var det dags för tävlingar..


..av alla dess slag.

Jag i min bästa Boule-stil.


En av mina lagmedlemmar hade varit med i OS som synkroniserad simmerska, men jag var mer imponerad av att hon var mer lik Helen Hunt än vad Helen Hunt är lik sig själv. Jag var nära att fråga några gånger om det inte var läskigt att kyssa en sån gammal gubbe som Jack Nicholson, men hindrade mig.
Själv kände hon knappt till Helen och hade aldrig hört något säga detta till henne förut. Mycket märkligt.


När tävlingarna var över och minglet började var vi svenskar så trötta på att vara sociala med folk vi inte kände...


...så vi hängde uteslutande med varandra..


..och satte oss självklart vid samma bord till middagen, oändligt tacksamma att få vara tillsammans igen. Och så kallar dom oss inåtvända..?


Sen tändes ett par eldar för en eldshow och det var då vi började ta Twilight-bilder. Just nu vet jag faktiskt inte hur vi gjorde den kopplingen, men dom blev lite läckra ändå. Tina på bilden är inte på långa vägar så intresserad av Twilight som jag och fotografen, men som den goda chef hon är spelade hon med ändå.


Sen var det läggdags innan vi åkte hem igen mycket tidigt imorse.
Och jag vet inte.. Utsikten hemma är liksom inte riktigt samma sak.
Bu.