Bestefru

Igår blev Simon 31 år och då påbörjas det bra halvåret när jag bara är fyra år äldre, och inte behöver känna mig lika mycket som en gammal kärring.

Vi firade ju redan litegrann förra helgen och han fick den första födelsedagspresenten, en OBH Nordica, shiatsu massagedyna, eftersom jag inte orkade lyssna mer på hans klagosång om värk i axlarna.


Den blev mycket, nej MYCKET, uppskattad och helt plötsligt är han mycket gladare och orkar slänga omkring med Lia mer än två minuter i taget.

Simon kollar ufc och får massage samtidigt. Detta är Förmodligen hans lyckligaste stund någonsin.

Highfive till mig själv för ett mycket smart presentval (och tack mamma och syster som bidrog. Dyra maskiner det där..)


Igår var dock den riktiga födelsedagen som firades med parkhäng i solen..

..restaurang på kvällen..

..och avslutades med spel av den andra födelsedagspresenten, 'Saw' för xbox360.


Jag tänkte nämligen köpa något jag själv skulle kunna spela, eftersom jag hatar 'springa omkring och skjuta' spel, men gillar skräckfilm.

Om man inte spelar får man roa sig med att ta kort på tv;n och försöka fånga en läskig bild. Det var svårare än vad jag först trodde.

Det visade sig dock att man sprang mest omkring här också, och även om det var lite läskigt ibörjan, ledsnade jag snabbt och gick och la mig, medan simon satt kvar, frenetisk knappande med halvbesatt xbox-blick.

 Så, slutsats:

Present 1: Bra för oss båda (rekommenderas. Man både får en glad man och kan ju använda den själv.)
Present 2: Mest bra för Simon, men presenten var ju trots allt till honom, så jag får väl acceptera det. Det är roligare att ge än att få, sägs det ju.


(Nån mer än jag som tyckte det här inägget var allmänt trist och värdelöst? Jag vet, men jag kollar reprisen av Top Model som jag otroligt nog missade i veckan, och är så exalterad att det är tillbaka så jag kan inte skriva ordentligt. Ber om ursäkt för detta.)