Glad förälder, ledsen förälder.

Igår tänkte jag introducera Lia på allvar i hela fredagsmysgrejen.

Simon skulle hem till en kompis, så vi hade kvällen för oss själva och vi började med lite pyssel på eftermiddagen.

Pyssel, som i att hon ritade och lekte med stickers, medan jag bloggade. Det var fantastiskt, för i vanliga fall kan jag bara blogga när hon sover eller kollar film, eftersom hon vanligtvis kräver mitt ständiga deltagande och engagemang i samtliga andra aktiviteter.

Igår kunde vi dock sitta sida vid sida och pyssla med vårt i flera minuter innan hon ens ville att jag skulle vara delaktig. Vilken lycka. (Enda smolket på bägaren är väl att jag hade förväntat mig ca sju mycket imponerade kommentarer om mina cirkuskonster i förra inlägget. Men ingenting. Jag gissar på avundsjuka.)

Min fredagsmys-trainee uppförde sig sen exemplariskt hela kvällen..

Cornetto, ostbågar och Idol. Kan det bli mer fredagsmysigt?

..och somnade sen sött.




Idag var dock något helt annat. Både hon och jag vaknade av någon anledning på helt fel sida. Simon flydde till jobbet medan hon och jag har stannat hemma, där vi oavbrutet har bråkat och skällt på varandra. Hon har klagat på allt med gnällig röst och grinat så fort hon inte får sin vilja igenom. Till slut grinade jag tillbaka och gav väl henne samtidigt lite men för livet. Bra där.


Till slut bestämde jag mig för att ta ut henne och leka lite på gården. Frisk luft kanske skulle göra oss gott.


Men nej. Vi hann bara utanför dörren så stannade hon surt och bräkte med sin mest dramatiskt gnällröst 'bäääzaaa' (bära), så jag fick bära henne till gungan som hon vägrade sitta i, bära henne till tågen som hon sen inte var intresserad av att kolla på, innan jag kånkade vidare mot en annan lekpark i närheten.


Jag släppte ner henne under ett enormt äppelträd, och i samma sekund som jag reste mig landade något på mitt huvud.


Jag kände efter och fick något svartlila kladd på fingrarna. Ett ruttet bär? Från äppelträdet?


Jag vände blicken uppåt och såg en stor äcklig fågel av obestämd sort hoppa omkring bland grenarna. Jag hade blivit bajsad på. I håret. Jag hade även bajs på händerna.


'Bääääzaa' snyftade Lia och den här gången behövde hon inte be två gånger. Jag hivade upp henne över axeln och rusade panikslagen hemåt..

Kräkfärdig i hissen. Ser ni bajset!?

Var sen såklart tvungen att få av alla täckbyxor, skor och jackor och sätta på en film (allt, men känslan av stelnande bajs i håret) innan jag kunde sätta mig i fosterställning i duschen och shamponera 18 gånger. Jag känner mig dock fortfarande smutsig.

Nu sover hon iallafall, kanske blir eftermiddagen festligare.