Upp till ytan

Herregud, vad djup jag varit på sistone. Har ni märkt det?

Nu är det slut med sånt trams.

Igår tvingade jag hela sällskapet att se Blood Diamond igen, då den gick på trean och 'har sånt fint politiskt budskap och vackert foto från Afrika.. Leo? Jo han spelar ju så bra i den. Och otroligt hur han får till den där Sydafrikanske dialekten, det är ju helt omöjligt!'



Har jag förresten berättat att en av de saker jag kollar mest på hos män är deras armar? En snygg arm med lagom muskler, lagom solbränna och lagom behåring, skulle kunna få mig att glömma ansiktet till och med på Bert Karlsson. Om han mot förmodan skulle ha en sån arm alltså. Tveksamt dock.

För några dagar sen hittade jag faktiskt den perfekta armen..

Mmm, arrrmmmm..

Sen upptäckte jag vem armen satt på.


Sånt..




..sjukt..





..sammanträffande.

MÄH! Helt galet.


(När jag kollar lite närmare inser jag att Simon faktiskt har ganska liknande armar, men jag kan ändå inte låta bli att deppa lite över att jag aldrig fick hångla upp Leo mot en vägg. Men men. Det var väl inte meningen.)