Det här med godis

När man var liten var allt så enkelt.

Då var det lördagsgodis som gällde, och resten av veckodagarna fick man inget, och det accepterade man.

När man sen blev lite äldre kunde man köpa lite oftare, men på grund av begränsad vecko- eller månadspeng kunde ju inte allt gå till snask, så även där blev det vid lite mer speciella tillfällen.

Nu är jag vuxen, och även om jag inte har obegränsat med pengar, kan jag ändå självklart köpa godis. Varje dag. Och det gör jag också.

PrisXtra vid jobbet vi brukar gå till på luncherna har ett stående erbjudande där man kan köpa fyra normalstora kexchoklad för 22 kr. 22 kr!

Det vore ju nästan korkat och oekonomiskt att inte köpa liksom.

Äter jag sen bara en kexchoklad i godisväg en hel dag, då känner jag mig ganska nyttig. En bra dag liksom. Det kan väl inte vara normalt?

Idag var dock en sämre dag, när jag tryckt i mig en kexchoklad var jag inte nöjd, utan åt nästan en hel till. Nu sitter jag och är lite äcklad av mig själv.

Det jag försöker säga är att jag äter godis, mer eller mindre, varje dag. Detta rimmar mycket illa med min önskan att bli av med den sista graviditetsmjukheten och min tandläkarskräck. Men jag k a n i n t e s l u t a.

Så, nu vill jag att ni ska berätta för mig att ni också äter godis varje dag och att det är helt normalt. Annars blir jag deprimerad.