Eddie

Nån gång på 90-talet skulle jag och en kompis äntligen få se Pearl Jam på Sjöhistoriska.

Vi var båda dödligt förälskade i Eddie Vedder och höll oss krampaktigt fast i kravallstaketet timme efter timme genom det ena värdelösa bandet efter det andra, medan vi slogs med andra tonåringar och ignorerade kissnödighet och kramp i benen. Vi vägrade ge upp våra platser längst fram.

Så var det äntligen dags, och vi tjöt av lycka när Eddie äntligen äntrade scenen.

Men mitt tjut fastnade lite i halsen och jag svalde besviket.

Min drömman hade klippt sitt vågiga långa hår till nån slagt lockig tantpage, vilket resulterade i att han påminde mindre om Eddie från Seattle, och mer om Eva från Säffle.

Fan.

För att rädda situationen bytte jag fokus mot gitarristen istället, och när jag nuförtiden tänker tillbaka på konserten så låtsas jag att det såg ut som här nedan.

En av världens vackraste män, sjunger en av världens vackraste låtar.




Ha en fin helg.