Nu blir det mycket film jag vet, men jag är tvungen att visa anledningen till varför jag helt plötsligt förstår grejen med Iphone.
Tidigare har jag ju varit lite skeptisk, tyckt att den varit stor och klumpig, och kanske även lite svartsjuk för att Simon ägnat sin Iphone mer tid och kärlek än mig.
Men så trillade vi över den här appen och som genom ett trollslag blev allt roligt och fantastiskt.
Små djur som imiterar det man säger med pipig röst. Kan det bli roligare?
Jag är såklart medveten att med Lia så blir det mest lite hysteriska skrik, men hon älskar det, och även vi vuxna får vår beskärda skrattdel när vi får den näpna kattungen börja porra sig.
Så Iphone, jag har förlåtit dig. Kan du förlåta mig?
1 kommentar:
Dessvärre så blev inte de rostade mackorna lika Hello Kitty-liknande som i beskrivningen, men det är väl tanken som räknas:)..
Skicka en kommentar