Tydligen var jag lite politiskt inkorrekt i mitt tidigare inlägg, och det straffade sig ju omgående.
Vi hann knappt gå och lägga oss innan vi hörde Lia gråta inne på sitt rum. Detta hör ju inte till ovanligheterna, så Simon gick dit för att trösta medan jag - enormt trött och nöjd att klockan faktiskt var före 12 - blundade och såg fram emot en sextimmarsnatt.
Men så hördes en dämpad svordom från rummet intill.
Lia hade kräkts i sängen, och det blev början på en helnatt framför tv;n varvat med spytorkning, lakantvättning och hennes lilla huvud i hinken, fram till ungefär fem på morgonen när vi äntligen kunde gå och lägga oss.
Tappra krigare, ca 3.30 på morgonenIdag badar vi och tvättar resten av allt som blev nersölat. Det är över för den här gången.
Nu funderar jag på att ta henne ur dagis och låta henne bo isolerat i ett syrgastält tills hon blir 18. Hon kan få en dator som hon kan utbilda sig via, och skaffa internetkompisar som hon får träffa irl när hon väl släpps ut.
/Omtänksam mamma
1 kommentar:
Fyfan alltså.. dessa vaknätter..
Själv var jag nyss nöjd över att ha lyckats få Olle i säng redan 19:20, vilket typ aldrig händer. Men jag hade ändå en gnagande känsla av att något var fel när han somnade, han pruttade liksom en massa och stånkade i sömnen.
Och ja, självklart, 20 minuter senare vaknade han och kunde inte somna om. Vred och vände sig, snurrade runt, nöp mig i tuttarna så hårt att jag tillslut fick panik och drog upp honom i sängen och satte mig med honom i soffan istället, håglöst stirrande.
Då, självklart, passar han på att med ett illtjut lägga av ett brak som sedan blöter ner hela hans blöja, byxor, min klänning och hela mina armar som höll om honom. Han har alltså lyckats fylla en hel jävla blöja med något som ser ut som 1 liter (jag skämtar inte!) lös saffransdeg med russin i. FYJÄVLAFAN! Det var nog det vidrigaste jag har varit med om sedan han föddes, värre än när han spydde galla hela natten häromdagen.
Jag orkar inte mer jävla sjukdom nu. En förkylning kan jag ta, men när det börjar läcka grejer ur mun/röv så får det fan vara nog!
Ps jag är så himla glad att jag inte behöver se inlägget här nedan längre, haha! läste det med kisande ögon i mobilen istället, då syntes bilden knappt... hehe...
Skicka en kommentar