Jag har ett litet problem.
Jag gick ju som sagt upp nästan 30 kilo när jag var gravid, och tack vare vårat - för mig - ofördelaktiga arbetsschema så jag bara kan gå till gymet 1-2 gånger i veckan, samt det faktum att vi har den kallaste vintern på 50 år som gör att jag inte kan promenera till och från jobbet som jag brukar, gör att jag fortfarande är lite missnöjd med min fysik.
Men Simon kan i dagsläget inte jobba mindre, och kylan verkar hålla i sig, så det ser inte bättre ut än att jag får ta till andra drastiska metoder för att ordna upp situationen.
Jag ska helt enkelt klippa kontakten med kompisar som lyckats bättre än jag, och alltså får mig att känna mig ännu mera värdelös.
Ni ska få se varför (och självklart döljer jag deras ansikten så dom inte ska förstå att det är dom det gäller, eftersom det vore lite taskigt att dom får veta på det här sättet. Nä, jag slutar nog bara att höra av mig, så fattar dom nog snart ändå..)
Kompis 1:
Ja, här behövs det väl ingen närmare förklaring till varför hon måste bort.
Kompis 2:
Jag tog det säkra före det osäkra och dolde även hennes sons ansikte. Så hon inte ska kunna identifiera sig själv via honom.
Här syns det inte lika bra, tillåt mig berätta anledningen.
Detta är alltså en personlig tränare/dietist (egentligen borde jag alltså klippt för längesen, men droppen kom nu..) som fick barn för några veckor sedan.
I söndags var första gången vi fick möjlighet att åka och hälsa på, och när hon öppnade dörren såg hon ut precis som vanligt! Jag såg inte skymten av några mysbrallor och håret var till och med plattångat!
Innan jag knappt hälsat slängde jag mig framåt och tog ett stadigt Anna Skipper-grepp om hennes midja för att iallafall få känna det fläbb som konstigt nog inte syntes.
Allt jag fick tag på var dock lite fast hud och en magmuskel.
´Men hur har du kunnat gå ner allt så snabbt!?´ ylade jag, och hon ryckte bara på axlarna och sa att hon sett ut sådär redan dagen efter förlossningen. Men så hade hon bara gått upp ca 9 kilo när hon var gravid också..
Så nu förstår ni varför jag blir tvungen att göra detta, och dessa två är bara början, jag gör fler utrensningar om så behövs längre fram.
På grund av detta behöver jag alltså ett par nya kompisar att hänga med.
Jag har inte särskilt höga krav, bara följande..
1. Ni måste fortfarande ha en del graviditetsmjukhet kvar.
2. Ni måste ha tröttpåsar under ögonen.
3. Ni måste vara vinterbleka.
4. Ni måste vara oviga och lite klumpiga. Helst tappa saker i golvet med jämna mellanrum.
5. Ni måste också ha blivit ganska korkade i samband med föräldraskapet. Glömma saker här och var och gärna göra bort er offentligt ca en gång i veckan.
6. Ni bör även ha kluvna hårtoppar.
Så passar ni in på detta är ni självklart välkomna att höra av er. Jag är en jättebra kompis.
6 kommentarer:
Bodde vi i samma stad så vore detta första gången jag svarade på en "kontaktannons". Kan nog kryssa JA/vifta med handen på/bocka av varje punkt!
Amen det låter ju som om du beskriver mig på pricken juh!
Blek, plufsig, smidig som ett kylskåp, förvirrad och obestämd frisyr/skatbo på huvvet!
Say hello to your new (not so) little friend!
Check. Check. Check. Check. Check och check.
Check på allt utom nr 4. Där ligger jag låååångt före dig i tragisk klumpighet! :-D
Jaha, det var ju skönt att vi kan fortsätta vara kompisar. Hellre fläbbig än ensam!
Du är så himla skön Jennie! Dagens skratt kirrat.
Skicka en kommentar