Deep

När jag packade för att åka till Schweiz använde jag mig av en resväska jag inte använt på många år.

På botten hittade jag något som fick mig att bli lite djup och eftertänksam.


En trasig magnet.

Anledningen till mitt plötsliga djupsinne var att den där magneten var det absolut första Simon köpte till mig.

Vi hade bara varit ihop några dagar och tyckte fortfarande att allt den andra och gjorde sa var intressant och fantastiskt.

Vi bodde ju på fartyget, och på kvällen stod vi i hamn någonstans i Panama där det fanns en stor marknad alldeles intill. Simon ville ut och kolla lite, men jag var för trött så jag bad honom bara köpa något till mig.

Eftersom det var en turistskräpmarknad, blev det att han kom hem med en fjärilsmagnet, och jag tyckte det var fantastiskt fint och romantiskt. Vi gjorde en stor affär av att det var det första han hade köpt åt mig och planerade att sätta den på en speciell plats i hemmet om det skulle bli så att vi flyttade ihop i framtiden.

Men det blev inget av de planerna och nu hittade jag den alltså i botten på en gammal resväska. Eller hälften av den eftersom den är avbruten och den andra delen är försvunnen.

Det kändes synd, eftersom i dagar när man känner varandra så väl så man vad den andra ska säga innan den ens har öppnat munnen, och den mesta kvalitetstiden är i halvsovande tillstånd framför en film i soffan, så hade det nog varit bra att ha den där fula fjärilen hängande nånstans, som en påminnelse om hur enkelt och okomplicerat allt var innan amorteringar och utvecklingssamtal.

Men är man osentimental så är man.