Scener ur ett föräldraskap

Scen 1. Lunch
Medverkande: Tjurig unge som definitivt har frisknat till men fortfarande beter sig som hon är dödssjuk när det passar. Särskilt när det ska ätas.
Sliten mamma som lagat köttbullar och makaroner i hopp om att få en fridfull lunch med nöjt ätande barn.

Barnet sitter i sin stol och leker med något som ramlar i golvet. Barnet får då ett hysteriskt utbrott, men mamman hoppas fortfarande i sin enfald att barnet kommer glömma detta när hon väl får mat framför sig.

Det gör dock istället barnet ännu argare, och när mamman försöker sätta på hakklappen slänger sig barnet åt sidan så stolen nästan välter.

Mamman tappar nu tålamodet och drar upp ungen ur stolen och sätter henne på golvet, där hon faller ihop i en dramatisk hög och skriker så rutorna skallrar.

Mamman försöker ignorera barnet och äter sin lunch samtidigt som hon räknar till 10 och påminner sig själv om att man inte får sälja levande ting på Tradera.

Barnet lugnar sig sen och visar att hon vill sitta i mammans knä, och väl där börjar hon visa intresse för maten.

Det tar dock bara två sekunder så tappar hon en ketschupmakaron på shortsen, och åsynen av fläcken blir inledningen till ännu en vrålfest, som slutar med det nygamla partytricket att kräkas upp det hon just ätit.

Väl inne i badrummet för tvättning kräks hon lite till så både kläder och badrumsmatta åker i tvättkorgen medan maten kallnar på bordet.

Tillbaka i köket vill hon sitta i knät igen, men inte för att äta, utan för att se miserabel ut, andas djupt och bräka 'buäääääää' varvat med 'grrrrlläääääää' vid varje lång utandning.

Lunchen slutar med att mamman sätter på Pingu för att få äta ifred. Barnen äter inget mer.


Scen 2. Eftermiddag.
Medverkande: Till synes snäll unge som lugnt sitter i vagnen i väntan på att gå ut.
Gråtfärdig mamma som klimakteriesvettas och packar ner sugrör att använda till den drickyoghurt hon ska gå att köpa och tror att ungen kanske vill ha.

Mamman räcker fram flaskan med yoghurten och riktar sugröret mot ungens mun.

Ungen vrider demonstativt bort huvudet och signalerar att hon vill hålla flaskan själv.

Detta är dock inte ett alternativ eftersom den är ganska full och kommer att sluta med ofrivillig yoghurtkroppsinpackning.

Hon får dock tag i flaskan ändå och försöker med förvånande styrka slita den ur mammans grepp.

Eftersom de står på trottoaren försöker mamman behärska sig och inte börja morra svordomar, medan dragkampen om flaskan intensifieras, och snart i en alltför häftig manöver från ungen tippar lite för mycket och dränker ungens bröstkorg med blåbärssmakande dryck.

Mer gråt, upp med våtservetterna, mamman dricker ur hälften av flaskan och ger resten till ungen som snällt sätter sig tillrätta i vagnen och dricker upp resten. Nöjd och viktig över att få hålla själv.


Tvååringar alltså. Gotta love'em!

Galet barn som i detta nu sitter och pussar mig på armen och alltså är förlåten.