torsdag 26 februari 2009

Förnedring

Det var ganska längesen jag råkade ut för detta, och de inblandade i de få gånger det har hänt läser nog inte min blogg, så jag känner att det måste beröras.

Har ni varit med om att ni har varit hem till några vänner på middag eller fika. Vännerna har ett barn på ca 2-3 år. Allt fortlöper trevligt, ni pratar om vardagliga saker och du leker lite 'tittut' med barnet.

När det är dags att gå kramar du värdparet och tackar för den goda maten, och gör dig redo för att gå hem. Men då börjas det. Värdinnan säger till barnet att också krama dig hejdå.

Barnet skakar på huvdet och backar.

'Äsch!' utbrister du, 'det behövs inte. Hejdå, vinkevink!'

Men mamman envisas. 'Krama tant Jempa nu. Hon som köpte en så fin liten nalle till dig'

Det stackars barnet gömmer sig bakom mamman, skrapar med foten i golvet och surar 'Jag vill inteee..'

Och själv står man där på huk, med armarna utbredda och en fånigt flin, fast man egentligen skulle vilja sänka sig till deras nivå och muttra 'Jag vill inte krama dig heller, bara så du vet..'

Till slut ger mamman upp, ber om ursäkt, man upprepar att det gör ingenting, ingenting alls. Men tillställningen som började så trevligt fick nu ett lite tråkigt och pinsamt slut.

Så kalla mig oartig, men hemma hos oss kommer jag nog inte försöka få mitt barn att krama er när ni går, och det är alltså mest för er egen skull.

5 kommentarer:

Novellskrivarn sa...

Fast ändå TVINGADE du Lia att vinka till mig!!

Haha, närå, jag förstår precis vad du menar och det är sjukt skönt att du tog upp det, kanske fick du någon stackars barnplågare att haja till nu.

Bloggalina sa...

Ha ha, känner igen det där.... *ryser* Jag riktigt avskyr såna situationer

Lena sa...

Förståndigt beslut! Sådana situationer är hemska!

The Aunt sa...

Känner mig plågsamt träffad... håller väl delvis med om att ungar ska slippa kramas på kommando fast jag blir galen på E när hon inte kan säga tack, det hör ju faktiskt till vanlig hederlig artighet. Får hoppas att just tackvägran hör till tvåårstrotset :o

Ditt inlägg fick mig att tänka på när en gemensam vän till oss [iallafall förut] var på jobbet [H&M-butik i Stockholms innerstad]& smajlar upp sig mot en typ 4-åring i en vagn och vinkar lite varpå ungen spänner ögonen i henne & säger 'gorillaansikte!'. Tror hon har men av det fortfarande.

Jempa sa...

Nejnejnej, du tvingar väl aldrig E att krama oss? Du uppmuntrar till det, men hon kramas ju glatt och det är ju bara mysigt!

Jag menar dom som fortsätter tjata fast barnet inte vill, och så känner man sig förödmjukad, fast det bara är ett barn det handlar om.. :)