onsdag 4 februari 2009

Lära sig svenska

För er ganska nya läsare kan jag berätta att jag är gift med en Grek/Irländare. Och ni som redan känner mig vet att han har lite svårigheter med att lära sig svenska..

Vi började bra, men nu känns det som vi har tappat det lite. Mycket är mitt ansvar, jag borde bara prata svenska med honom, eftersom han kan grunderna redan. Men jag orkar inte. Eftersom vi träffades på engelska och det är det vi alltid har pratat med varandra, så känns det onaturligt att prata svenska helt plötsligt. Plus att det går långsamt, så jag ledsnar och byter efter en kvart.

Men vi började som sagt bra. Simon gick på sfi när han inte jobbade, och varje kväll läste vi lite Rocky, vilket vi faktiskt fortfarande gör, där han får lära sig riktig svenska..


Men snart fick han mer och mer jobb, vilket innebar att han varken hann eller orkade med sfi, så där slutade han.

'En kompis på jobbet brukar försöka lära mig lite svenska ibland' meddelade han dock glatt en kväll när han kom hem. 'Idag har han lärt mig brunöga och skäggbiff!'

Detta fick mig ett tag att börja anstränga mig lite mer ett tag. Men svenska, har jag insett, är SVÅRT.

Aldrig förut har jag tänkt på hur många olika uttryck vi har för varje fråga eller påstående. Inget språk kan ha så många undantag som vårt. Hur förklarar man användningen av 'ju', som vi slänger in i var och varannan mening? Hur översätter man 'i och för sig'? Man är lycklig eller olycklig, sund eller osund, nöjd eller onöjd? Nej, missnöjd heter det då.

Jag ger upp.

1 kommentar:

Västergötskan sa...

Svenska har en jävligt svår grammatik! Tur att man lärt sig den från början. Svårare att lära sig som vuxen.
Och så klagar man på engelskans (jämförelsevis) LÄTTA grammatik! :-D