Eldsvådor och kalkonhämnare

Igår skulle jag och min chef på dagstur till Dorotea (en liten stad långt upp i norr) för att hälsa på våra partners.

Redan här kom det första dödsföraktande äventyret. Vi åkte med detta plan.


Flygresan gick ju bra och så, men dödsångesten var såklart stark under både start och landning. Modighetspoäng till mig.

I luften såg vi solen en stund, och blev så exalterade så vi var tvungna att fotografera. Så, ni som har glömt, såhär ser den alltså ut.

Väl där togs vi väl hand om teamleadern Hillevi, en stabil norrländska som hellre tar bilen till jobbet trots att det bara är ett par kilometer till kontoret, då hennes granne en gång jagades efter vägen av en björn.

När det var lunchdags bestämdes det att vi skulle äta på det lilla hotellet mitt i samhället. Det var mycket gott och trevligt, tills Hillevi kastade en blick på bordet framför mig.

'Oj, nu brinner det där..' sa hon lugnt, och när jag såg ner upptäckte jag att jag lagt en servett på ett värmeljus som stod för nära min tallrik.

Min chef tog snabbt bort ljuset och jag pustade lite tafatt på lågorna, men det hjälpte inte. Vi stockholmare stirrade hjälplösa på elden som nu började ta sig och bilda en liten brasa på min lunchbricka.

'Täck över den bara' föreslog Hillevi, och jag hann snappa åt mig ännu en servett innan jag insåg vilket korkat tilltag det var. Sen fanns det bara duken som jag inte ville förstöra..

'Vad ska jag använda då!?' gnällde jag, men innan jag hunnit avsluta meningen hade Hillevi utan att röra en min hällt sitt vattenglas över den begynnande katastrofen.

Sen fortsatte hon äta sin lunch och ryckte på axlarna medan vi tackade henne för att hon räddat våra sköra liv.

Källan till själva branden och förödelsen vi lämnade efter oss

Eftermiddagen flöt dock på utan att jag utsattes för någon direkt livsfara, och även resan hem i propellerplanet gick bra.

Väl på marken var det dags för julbord, vilket man ju tror ska vara en harmlös tillställning. Men vad visste jag?

Det visade sig nämligen att vår nyanställd kille Patrik i hemlighet är någon slags ond kalkon-man, och detta kommer tydligen bara fram på fotografier.


Direkt när jag tagit fotot stod sanningen klar. Självklart är han förgrymmad över den behandling kalkonerna får över jul, och förmodligen är ute efter att nacka oss, precis som vi alltid gjort med hans kacklande förfäder.

En närmare bild. Till vänster: Glad, ovetande julfirare. Till höger: Ondskefull kalkon-man som ruvar på hämnd.

Varför han väljer att sprida sin ondska över oss i Sverige är jag inte säker på, då vi är mer för julskinka, men med den amerikanisering som skett i det här landet den senaste tiden kanske han ville ta det säkra före det osäkra.

Resten av middagen höll jag mig lugn och försökte att inte göra några plötsliga rörelser som kunde reta upp fjäderfät, och jag överlevde.

Två deltagare från middagen har dock inte hörts av sen dom tog en taxi hem.