Skjut mig

Igår på Idol-finalen räckte inte skämskudden till när Eriks flickvän klev upp på scenen och vägrade kliva av.

Det var så pinsamt så kudden inte var kompakt nog. Jag var nästan tvungen att skjuta fram soffan och lägga mig bakom den tills det hemska var över. Men jag övergav idén när jag kollade under och såg den härliga mixen av dammråttor, torkade frukostflingor och några utspridda russin.

Jag deppade en stund över vårt grisiga hem, och efter allt detta stod hon FORTFARANDE kvar!

(tidshopp)

För nån timme sen gick jag till ICA för att handla lunch.

Jag plockade på mig varorna, och i kön såg jag tidningsrubrikerna, varar iallafall en ägnade sig åt flickvännens pinsamma beteende.

Jag log lite elakt för mig själv när jag betalade. Bra att dom skrev. Hon behöver minsann få lära sig hur man beter sig. Hålla på att sno hans åska liksom.. Ville hon visa att dom var ihop? Visa upp sig själv? Eller var hon bara full..

Plötsligt stannade jag. Eller stannade var fel ord. Jag frös till is. Något var fruktansvärt fel.

Promenaden gick alldeles för...lätt liksom.

Insikten kom som ett slag i ansiktet. Varorna låg kvar på rullbandet!

Småflinande och tankspridd som en dåre hade jag betalat till kassörskan, tackat nej till kvittot, och sen bara gått därifrån.

Jag vände mig blixtsnabbt om och joggade tillbaka med ett skamset leende. Kassörskan och de som stått bakom fnissade åt mig.

'Det blir billigare om man tar med sig varorna' skrockade ett tantskrälle, och jag tror till och med jag rodnade, medag jag försökte skoja till det och prata om småbarnsföräldrar och deras sömnbrist.

Den skammen.

Nu funderar jag på att krypa bakom soffan igen för att aldrig komma fram. Eller ska jag ringa Idol-Eriks tjej kanske?

Vi kan starta klubb.