söndag 21 februari 2010

Gästbloggare: Lia


Jahapp, då var man tillbaks.

Den här gången bad jag faktiskt om det själv eftersom jag är rätt sur på mina päron och kände att jag behövde skriva av mig.

Igår satt vi barnvakt till Sofia, så hennes föräldrar kunde gå på bio.

Vi föddes med bara ett par månaders mellanrum, alltså verkar alla tycka att vi ska vara kompisar. Jag gillar dock inte att bli ihopföst sådär, så jag visade från början var skåpet ska stå. Tog hennes leksaker, knuffade henne lite och var allmänt mobbig.

Då blev mamma och pappa sura på mig, så jag skärpte till mig och lät henne till och med spela på sin egen keyboard. Sån är jag. Schysst liksom.

Men inte så snäll som den där Sofia. Hon är så jäkla snäll, bara går omkring och ser nöjd ut, när hon inte är upptagen med att sitta och gosa med mina föräldrar.

Kolla, där sitter hon och fjäskar för min pappa..
Jäkla unge.

Jag drog genast dit och tog över vad det nu var dom sysslade med.

Sen var det en byracka där också, som jag örfilade upp så fort han kom för nära. Det verkade alla tycka var roligt i början, så jag fortsatte. Men när jag började använda mig av vapen som böcker, blev det tydligen för mycket och jag stoppades i min framfart.

Då klappade jag fint istället, och mamma blev helt salig.

Här sitter hon och myser med den där jycken..

Ibland börjar jag undra om det är ett snällt och änglalikt litet barn hon vill ha? Tough luck för henne isåfall..

...jag blev till slut tvungen att dra fram mina musikaliska talanger för att återfå full uppmärksamhet.. (Mamma hälsar för övrigt att hon inte är gravid igen. Och inte sådär fet som hon ser ut heller för den delen. Det är bara tröjan som ligger konstigt.)

Iallafall började hon tjata på pappa att hon ville ha en egen sån där hund, men han sa blankt nej. Bara om vi flyttade till Grekland var hans argument, och då blev hon tyst.

Vi får väl se vem som vinner till slut.

Nu har jag en krypande känsla att jag kommer hamna där ikväll igen.. En barnvaktssittning av Sofia brukar nämligen resultera i att även mina föräldrar vill gå på bio kvällen efter, och mamma har gått och kvittrat om den där Dikappriå.

Då jävlar.

2 kommentarer:

Elisabeth sa...

ooooohh, den avundsjuka blicken i första bilden <3

Mats sa...

Det är svårt att avgöra om hon verkligen vill spela på trumpeten eller dra den i skallen på någon.