Igår trotsade jag och Pia snökaoset, lämnade våra soltörstande medelhavsmän hemma, och gick ut för att dricka lite vin runt Odenplan.
Vi hamnade på Storstad och det var en mycket angenäm kväll.
Förutom att vi kom fram till en dyster slutsats.
Vi är båda helt talanglösa.
Vi kan inte sjunga, inte dansa, inte spela något instrument, inte baka, inte sy, och vi är bara halvokej på att laga mat.
'Men du är ju duktig på filmer och sånt!' försökte Pia muntra upp mig.
Jag förklarade att man inte direkt gör någon karriär på att känna till vilka skådisar som fått Oscars för vad och vem som ligger med vem i Hollywood..
'Men du!' sken jag upp 'Du kan ju grekiska, du är ju trespråkig!'
Pia slog bort det med att eftersom hon nu är gift med en italienare så är enda gången hon kan dra någon nytta av sina tio år i Grekland, är när hon vill imponera på Simon. Och italienska orkar hon inte lära sig, precis som jag inte orkar lära mig grekiska.
Vi gick igenom våra fattiga försök till att lära oss något nytt, där jag meddelade att jag gav upp kampsporten när jag stukade foten en gång, och lämnade gitarren att ruttna i ett hörn när jag efter två veckor inte kunde spela som Slash.
Pia i sin tur var duktig på att simma och tävlade till och med i SM, men även det blev för tidskrävande och lämnades till sitt öde.
'Nåväl, vi fick ju söta barn iallfall' sa vi tröstande medan vi kramades innan vi skildes åt för att gå hem och sova.
I morse gick dessvärre min talanglöshet över till ren värdelöshet när jag gjorde ett makabert fynt i kylen..
Några småpajer som stått där sen nyårsafton!
Dessa lådor för grönsaker längst ner i kylen borde förbjudas. Det är ju tydligen omöjligt att minnas att man lagt något däri, iallafall för mig.
Jag är ledsen rookiemom, men jag klarar inte att öppna den där burken. Jag slänger hela skiten så köper jag en ny till er.
Och Amanda, jag vet att jag har två av era pajformer stående här sen samma kväll. Ni ska få tillbaka dom.
Herregud alltså.
Nämnde jag att jag har en söt dotter?
Pia i sin tur var duktig på att simma och tävlade till och med i SM, men även det blev för tidskrävande och lämnades till sitt öde.
'Nåväl, vi fick ju söta barn iallfall' sa vi tröstande medan vi kramades innan vi skildes åt för att gå hem och sova.
I morse gick dessvärre min talanglöshet över till ren värdelöshet när jag gjorde ett makabert fynt i kylen..
Det är möjligt att botemedlet mot ett antal dödliga sjukdomar växer därinne. Men det tänker jag inte ta reda på.
Några småpajer som stått där sen nyårsafton!
Dessa lådor för grönsaker längst ner i kylen borde förbjudas. Det är ju tydligen omöjligt att minnas att man lagt något däri, iallafall för mig.
Jag är ledsen rookiemom, men jag klarar inte att öppna den där burken. Jag slänger hela skiten så köper jag en ny till er.
Och Amanda, jag vet att jag har två av era pajformer stående här sen samma kväll. Ni ska få tillbaka dom.
Herregud alltså.
Nämnde jag att jag har en söt dotter?
5 kommentarer:
Jag har själv tyckt att det är en klen tröst men eftersom alla förväntas ha någon talang så är det en sann gåva att vara helt befriad från en sådan.
Sälla dig till en selekt skara människor utan någon större talang.
Haha, tack Mats!
Kan det ha varit sömnbristen,vinterkylan eller mörkret som inledde oss i tron om att vi var talanglösa brudar igår...??
Jag vaknade(om än 04:30 då sonen var klar att stiga upp....)med en ny lätthet och klarhet att jag visst inte är talanglös!
Jag kan ju tamigf..n sjunga-sjunger ju gonattsånger var kväll för en liten och ung men ändå underbar publik.
Jag spelade gitarr i mellanstadiet,t o m ofta på skolans scen! Dessa "glömda"talanger måste ju finnas kvar nånstans där i musikådran.
Sy...ok jag syr inte upp några flashiga klädkollektioner men brodera gjorde jag i yngre dar.. Visst finns det dammiga inramade broderier typ" Egen härd är guld värd" nånstans i nån kartong.
Mat- har jag lyckats fånga en kräsen syditalienare som bara har lovord om min matlagning och får en glansig blick när han ser mina bakverk så måste det betyda nåt..
Vi behöver ju inte ställa upp i talangjakten men idag vägrar jag att vara talanglös! Jag har svaret på gårkvällens dilemma, om gud hade varit generösare med dygnets timmar så hade vi haft mer TID att utveckla alla våra dolda talanger.Det är tid ,tid och åter tid som är bristvara i våra liv.
Hoppas även du har kommit ur den talanglösa dimman idag...
Psst visserligen har mitt lyckonummer alltid varit 4 men du skulle ju inte avslöja att den inom kort efterföljs av en nolla...;)!!!
/Pia
Pia: Haha, ja på ett par av icke-talangerna talade jag nog mest om mig själv, och hoppades att även du var en medbrottsling.. ;)
Eeeuuuch, fattar inte ens att du tog fram lådan för att fota istället för direkt i sopnedkastet...
Skicka en kommentar