Dom försvann strax efter att dom skrämde mig till medlemsskap, men nu är dom alltså tillbaka.
Jag har sett fram mot den här dagen. Äntligen kan jag säga till dom 'Jag är redan medlem' när dom kommer fram till mig med sitt 'Ursäkta..?', och den här gången skulle jag mena det.
Men det är som att dom vet. Nu ser dom inte ens åt mig. Jag strosar förbi, avslappnat och lugnt. Inte som dom andra, som stressar förbi, upptryckta mot väggen så långt bort det går, med mobilerna i händerna strängt upptagna i låtsassamtal.
Och vid närmare eftertanke är det ju förmodligen därför dom vet..
3 kommentarer:
Du sa det själv. :-)
Du ser inte tillräckligt desperat ut längre.
Jag svara här i stället.
Jag börjar jobba igen i mitten av Maj som det ser ut nu. Jag jobbar på ett boende för utvecklingsstörda. Det har jag gjort i 10 år sånär som på det halvåret jag bodde i Grekland och dom 7 månaderna jag bodde på Teneriffa.
När ska du själv tillbaka på jobb?
Ha ha, ja det måste ha med det att göra... skall prova den mer avslappnade stilen i fortsättingen;.)
Nej, var inte min födelsedag igår, är en liten, liten stund kvar..
Skicka en kommentar