Dels för att det får mig att förvandlas till en sån där tönt-förälder som hela tiden går och säger 'Herregud, jag förstår inte var tiden tagit vägen! Helt otroooligt vad fort det går!'
Men också för att nu bör det ju organiseras något. Jag är ingen organisatör.
Sen ansvaret att fira min egen födelsedag lämpades över från mamma till mig har jag aldrig ordnat nån fest för mig själv. Jo, kanske när jag fyllde 20, men det var tillsammans med några andra kompisar, och bestod av ett stort gäng gävlebor som satt och drack öl i en källarlokal. Så det var inte så svårt att ordna.
Annars har jag bara gått ut och festat med några kompisar, käkat middag med partnern eller liknande. Jag är helt enkelt inte särskilt bra på att ordna fester. Har varken intresset eller talangen.
Men nu är jag själv mamma. Min dotter fyller ett år. Öl i en källarlokal duger inte.
Frågan är då vad som borde göras. Hon själv har ju ingen större koll och skulle nog inte uppskatta en fest särskilt mycket, men samtidigt är det ju stort. Vi måste ju göra nånting.
Men tanken på att samla ihop vänner och familj en söndageftermiddag, nyktra, i dagsljus, är något som både känns trevligt, men också fyller mig med namnlös fasa.
Räcker det kanske med familjen på 1-årsdagen? Eller bör det vara barn där? Bara dom närmaste eller alla vi känner?
Jag brukar inte ställa frågor i min blogg särskilt ofta, men nu gör jag det, så då förstår ni att det är allvar..
Hur tycker ni man ska fira en 1-åring?
9 kommentarer:
När äldsta sonen fyllde 1 år var det bara närmsta familjen (Vi, mormor/morfar, farmor/farfar och mina och sambon syskon + ev. barn).
Det blev en del som kom ändå. Barnkalas tycker jag personligen, är lite bortkastade pengar första året. De förstår ju ändå inte vad som händer...
Däremot var det barnkalas när han fyllde 2 år och gick på dagis.
ja usch vad svårt, huuu!
jag skulle rekommendera - som jag sa tidigare - att ni tar hela smällen på en gång. familjen kommer bli ledsna om de inte får fira henne.
ha en hel dag av släktfika, typ 12-16 med drop in så att ni faktiskt har tid att umgås lite med folk också.
sen kräver jag en tillställning i väldigt avslappnad form för exempelvis mig och en gravid vän till oss som gärna vill komma och fira kan jag tänka mig. ;)
Glömde visst att säga grattis igår.
Jamen grattis i efterskott i alla fall =)
Tycker det som Amanda skriver om med släktfika låter som en bra idé.
Kanske även vänner kan titta förbi då.
och kanske då det där sista som hon tillade om att bjuda in henne och vännen till er. =)
Ge ungen en kotte och säg grattis vetja!
Näe, jag har inga barn :)
Fika med tårta och släkten är väl enkelt och helt perfekt för en ett-åring. Ok, släkt och nära vänner då. :) Hon kommer ju antagligen inte bry sig så mycket. ;)
Det mest fascinerande, i den åldern, brukar vara presentpappret. Och sen är det mest "skumt" att det kommer en massa folk.
Barnkalas med "kompisar" började jag med när dottern fyllde 4 år. Det var först då som hon var tillräckligt stor för att önska sig ett kalas och för att ha något utbyte av det.
Kommer nog köra samma med sonen.
Hm, jag tycker att de viktigaste skall vara där... de där som man vill kunna se på fotografierna om tio år... så brukar jag tänka. vilka vill jag ha med i fotoalbumet om 15 år... och det är ju helt klart lättare att fota om man är nykter och har kalas i dagsljus... källarbelysningar är sällan några höjdare;.))
Jag tycker om tårta och förväntar mig en inbjudan så jag är för kalas! :D
Fördel: man får leksaker så det lätt räcker till nästa födelsedag. Inget tvång att bjuda på alkohol [och om man gör det är åtgången minimal jämfört med i källarlokaler].
Nackdel: grava interna konflikter om tårtsort [iallafall i små dysfunktionella familjer där pappan går och köper en väldigt skrymmande avståndsmätare för räkningspengar].
Tack så mycket för kommentarerna. Vi får fundera..
Skicka en kommentar