Vilse

Ni vet hur det är när man till exempel börjar ett nytt jobb.. En person är utsedd att bli din handledare. Din hjälp att klara sig igenom den första jobbiga tiden. Hon eller han visar hur kaffemaskinen fungerar, var toaletten ligger, berättar vilka man ska passa sig för när dom blir för fulla på firmafesten och även en del om hur jobbet faktiskt fungerar.

När den personens jobb är klart och man ska klara sig på egen hand kan man lätt känna sig lite vilsen ett tag. Det var den personen man tydde sig till och visste att man kunde ställa alla frågor till, men plötsligt vet man inte riktigt på vilket ben man ska stå.

När Amanda började på Tradera var jag den personen för henne, och eftersom hon tydligen var lite rädd för mig på den tiden var hon kanske enbart lättad när den tiden var över.. :)

Men nu är rollerna ombytta. Samma Amanda fick nämligen mig ett par år senare att börja blogga.

Inspirerad av hennes många roliga, smarta och alldeles, alldeles underbara inlägg, tänkte jag att jag kunde ju också prova.

White-trash mammor på stan

Jag har hela tiden vetat att jag aldrig skulle kunna uppnå samma nivå vad gäller språket, så jag satsade istället på kortare, ytligare observationer och hoppades att någon skulle tycka min blogg var lite småkul. Något att fnissa lite åt efter att dom noggrand läst och funderat över Amandas senaste skarpsynta betraktelse eller beskrivning.

Och så plötsligt idag meddelar hon att hon tänker sluta blogga på obestämd tid.

Nu känner jag mig lite vilsen. Ska jag klara mig själv nu? Flyga med egna vingar? Segla förutan vind? Ro utan åror? (Kolla, redan nu börjar det spåra ur..). Jag har ju alltid sett Novellskrivarn som min handledar-blogg. Den som hjälpt mig, inspirerat mig, och som jag alltid strävat lite efter att bli iallafall nästan lika bra som.

Nu är den borta. Det känns lite tomt faktiskt.

Jag går och lägger mig.