Tjejmiddag är ett ord jag avskyr, men då vi var totalt åtta stycken där den enda manliga medlemmen var en Rottweiler vid namn Boss, kunde det inte kallas något annat.
Egentligen ska man sluta umgås med kompisar som får en att känna sig värdelös. Ankie är ett sånt exempel. Kolla in dukningen här nedan.
Lägg märke till de små guldhjärtanen och blommorna.
När jag själv bjuder på middag ser det väl inte riktigt ut såhär..
..men nästan.
När jag dock kommit över min värsta avundsjuka så hade vi en fantastiskt trevlig kväll, som innehöll allt en riktig tjejmiddag bör.
1. Livliga diskussioner om kvinnokroppen och dess funktioner.
2. Avslöjanden om personliga egenskaper och galenskaper, som yttrade sig i att vi inte kunde komma överens om hur ljusen skulle stå utplacerade. En ville ha raka linjer, en annan ojämnt antal och en tredje lite huller om buller för att kunna må bra. Stämningen blev riktigt orolig ett tag, men snart kom vi fram till en kompromiss, alla kunde andas ut och dricka vidare.
3. Kuddkrig i underkläderna. Här ser ni mig, Ankie och Sabina i full action.
Idag mer familjära aktiviteter. Med Olle och Amanda i Hagaparken.
Tack så jättemycket alla inblandade, både för igår och idag.
5 kommentarer:
Buu! Trodde jag skulle bli inbjuden till kuddkriget?
Ha ha... ja, det där med kuddkrig är ju i alla fall alla hetromäns fantasi... ja, förutom våra män då;.)
Vad annorlunda kuddkrigs-tjejerna såg ut. Gjorde ni en "makeover" emellan? ;-)
Västergötskan: Nejnej, vi är sådär fräscha. Helt sant.
eller okej, det här ligger fan på delad förstaplats!:)
Skicka en kommentar