Det var några år sen jag gjorde det sist, så i början vinglade jag som en efterbliven pensionär, men när jag väl fått in snitsen var det riktigt behagligt.
'Kan vi inte cykla upp där?' frågade jag och pekade upp mot en höjd där det såg ut att finnas lite fina villor. Sagt och gjort, vi trampade på, och när vi nått målet tappade jag hakan lite.
Jag hade hittat sveriges Wisteria Lane!
Solen sken över färgglada trävillor med perfekta gräsmattor och blommande träd. Barn sparkade boll på vägen och grannfruarna samtalade avslappnat vid de målade staketen.
Here it is..Och såklart mitt i allt det vackra, lukten av dold alkoholism och gömda lik i källarfrysarna..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar