Men vad bra det gick..

Ända fram tills för ca fem år sedan bänkade sig svenska folket framför schlagerfestivalen med ett självsäkert leende.

Vi visste att vi skulle hamna i topp fem iallafall, och aldrig sämre än åtta. Vi behövde liksom aldrig oroa oss som dom där stackars länderna långt borta som alltid hamnade längst ner.

Nuförtiden är vi glada om vi får några poäng överhuvudtaget. Vi tackar Norge ödmjukt för fyran, dom som alltid brukade ge oss tolv.

Igår försökte programledarna istället sola sig i Norges glans. Dom var så stolta över att vi bor grannar med vinnarna. Gör det oss automatiskt också till vinnare eller?

Vi är ju ärkefiender för fan!

Vi skojar om deras guleböjar och familjekondomer och hatar dom i skidtävlingarna, så det är väl ingen idé att börja fjäska nu..

Sånt här drag var det hos oss, trots brakförlust. Och nej, det är inte Lia som fått tillväxthormoner, utan det är Rookiemoms dansanta dotter som Simon shakar loss med.

I och med deras seger kan vi inte heller längre skylla på att östblocket har förstört hela tävlingen, så då väljer folk att skylla på Christer Björkman istället, och säger att han ska avgå.

Ok, jag är inget fan av Christer, jag har överhuvudtaget ingen aning om vad hans jobb är, men det var väl iallafall inte han som röstade fram Operadiscolåten till segern?

Nu ska jag sluta tjata om det där, men nånstans kan man ju inte låta bli att undra.. Varför verkar hela europa hata oss nuförtiden? What did we do?

Nåväl, jag avslutar denna vecka med att dra två slutsatser av följande bild.


1. Jag har redan fått valuta för de 20 kronor jag spenderade på den där leksaken.

2. Simons ben har inte sett solen på väldigt länge.