lördag 24 januari 2009
Jag och min handväska
Jag älskar min handväska.
Ja, väskan i sig är inte så noga. Jag använder samma några månader och köper sen en nu på Hennes. Men att alltid ha väskan med mig, DET är jäkligt viktigt.
Däri har jag Lpsyl (för när läpparna blir torra), läppglans och mascara (när jag behöver snygga till mig), kamera (när jag behöver ta en bild), nycklar, pappersnäsdukar, mobilen, kalender, plånbok, nässpray, pennor etc, etc.
Alltså hela mitt liv.
Detta har folk dock lite svårt att förstå. När jag först till exempel börjar på nytt jobb eller rör mig i nya bekantskapskretsar är det ingen som bryr sig. Men efter några veckor börjas det ofelbart.
'Varför har du alltid väskan med dig?', 'Du gillar din väska va?', 'Men guuud, kolla, nu har hon väskan med sig igen!'
Vaddårå!!??
På min nuvarande arbetsplats finner dom det här väldigt lustigt, och för ett par år sen på en kontorsfest bestämde någon sig för att skoja till det lite.
Jag hade varit på toaletten och lämnade väskan i en av sofforna. När jag var på väg tillbaka såg jag på långt håll att väskan var borta.
Jag visste att nån eller några i de små grupperingarna i rummet hade gömt den och satt och fnissade, men jag tänkte inte ge dom tillfredsställelsen. Oberört satte jag mig på min plats och fortsatte pimpla vin och snacka.
Men inom mig stormade känslorna. Var fanns min väska? Höll dom på och rotade i den? Eller hade dom lagt den lite slarvigt på något bort så någon av mina 17 lpsyler kanske trillade ur och rullade iväg? Tänk om någon försökte nå mig på mobilen?
Efter en stund var jag helt svettig och försökte diskret se mig omkring. Jag såg väskan ganska omgående, den låg i ett hörn i ett sidorum, ensam och övergiven.
Jag svalde stoltheten och sprang dit under skratt och jubel. Det spelade ingen roll, jag var hel igen.
Det jag alltså vill säga med det här är, vill ni vara min vän, så får ni acceptera att ni får min handväska på köpet.
Väskan med på Lias dop..
På tunnelbanan i Berlin..
I Holland och kollar väderkvarnar..
Här kan man vid en första anblick tro att den inte är med. Men jodå, den hänger där på benet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
just jävlar, jag hade faktiskt glömt bort din handväskehets! HAHA! men hela den där elaka grejen på jobbet har jag faktiskt missat, när hände det?
fantastiskt bildcollage förresten! ;)
Äh det var på nån av dessa kontorsfester, och om jag minns rätt var det Eva som var boven. :)
Skicka en kommentar