I eftermiddags tog jag mig ut dit igen för att hälsa på min vän Sara, och katten Hedvig.
Min dotter Lia är inte van vid katter, och Hedvig har tidigare gjort klart att hon inte tycker om barn. Vi var spända på hur det skulle gå.
Hedvig synade Lia misstänksamt och Lia glodde tveksamt tillbaka. Sen hoppade Hedvig ner från en stol. Lia skrek av skräck och Hedvig som blev rädd av skriket drog sig undan.
Låt er alltså inte luras av Lias tummen upp. Ingen ljuv musik uppstod.
Och dra på trissor, fönstret var fortfarande inte fixat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar