torsdag 1 januari 2009

Värsta nr 3

Igår var inte bara nyårsafton, utan även min och Simons 5-årsdag. Inte som gifta alltså, utan som par.

Detta får mig osökt att tänka på förållanden, och då jag redan dragit mitt värsta fylle- och bakfylleminne, kan jag även berätta om mitt värsta förhållande. Jag känner att detta kan bli lite av en serie, men om jag inte kommer på några fler 'värsta' efter det här, så blev det iallafall en trilogi..

Detta var när jag var ganska ny på mitt första fartygskontrakt, svårt hjärtekrossad hemifrån (vilket egentligen var den största anledningen att jag åkte iväg överhuvudtaget) och extremt lättpåverkad.

'Dont worry' sa min rumskompis Prue första kvällen när jag beklagade mig 'this is a ship, you'll be fucking someone else in notime'

Och det dröjde bara ett par veckor innan jag träffade Brian i personalbaren. Han var en stor, vältränad och trevlig Kanadensare. Jag minns att jag gillade sättet han tände en cigarett på.

Prue kände honom inte så väl, men hon visste att han nyligen kommit ur ett förhållande med en Sydafrikansk dansare vid namn Terry-Lee.

Jag backade direkt med mitt för tillfället ganska värdelösa självförtroende. Aldrig i livet tänkte jag komma efter en dansare, med så coolt namn.

Men tiden gick och utan att jag riktigt vet hur det gick till började vi dejta iallafall.

Jag borde dock ha anat ugglor i mossen och dragit mig ur ganska tidigt, när han berättade hur det faktiskt tagit slut med Terry-Lee..

Det hade varit fest, och plötsligt hade en av hennes kompisar kommit fram till Brian och bett honom tungkyssa henne. Utan att tänka sig för gjorde han det, och efter det ville Terry-Lee inte veta av honom längre. Hon fortsatte dock vara kompis med tjejen han kysste, vilket Brian fann underligt.

Jag tänkte ett tag att jag skulle berätta för honom att han blivit grundlurad, men ville inte förödmjuka honom ännu mer, så jag lät det vara, förvånad att han inte själv förstod att det varit ett trick.

Snart insåg jag mer och mer att jag begått ett misstag. Det jag först tagit för muskler var inget annat än fett och Brian visade sig vara en riktig nörd, med humor på en femårings nivå.

'Do you really find him attractive?' frågade Prue mig irriterat en gång, för hon gillade inte att jag inte var ute och festade med henne varje kväll längre. Och nej, jag tyckte verkligen inte han var det minsta attraktiv längre. Att tända en cigarett på ett snyggt sätt kommer man inte så långt på..

Jag förstod nu också varför Terry-Lee agerat som hon gjorde, för att göra slut med något på ett fartyg är inte det lättaste. Man springer på varandra flera gånger om dagen, i restaurangen, i korridoren, i baren. Så hon valde den fega vägen ut och gjorde sig själv till den det var 'synd om', fast hon egentligen bara ville bli av med honom. Smart.

Jag var dock fast, och spelade flickvän, samtidigt som jag började förakta honom mer och mer för varje dag. Jag hoppades att han snart skulle märka detta så vårt förhållande kunde rinna ut i sanden i lugn och ro, men han deklarerade snart istället att jag var 'the love of his life', så jag förstod att det inte skulle hända i första taget.

Och nånstans ville jag ju att det skulle fungera. Han var ju så snäll och trygg, och han skulle aldrig behandla mig som mitt ex gjort.

När det sen blev dags för honom att åka hem saknade jag honom ändå lite. Jag intalade genast mig själv att det betydde kärlek, och när jag själv åkte hem till sverige bokade jag utan att blinka en biljett till Kanada för att hälsa på honom. På hans hemmaplan skulle allt vara annorlunda.

Men efter ungefär 5 minuter på Torontos flygplats insåg jag att så var inte fallet, och jag började nästan grina av tanken på att jag skulle behöva tillbringa två veckor med någon jag knappt stod ut med, utan att kunna visa det.

Men jag överlevde på något sätt, tänkte att jag skulle göra slut den sista dagen, men det gick bara inte. Det var fortfarande uppenbart att han inte förstod nånting, och jag orkade bara inte. Så istället gjorde jag slut via mail några veckor senare.

Så mogen är jag.

När jag läser igenom inlägget så inser jag att det inte borde kallas för värsta förhållandet, utan värsta flickvännen. Stackars Brian.

Men för en tid sedan såg jag honom faktiskt på Facebook, han var vän till en vän. Som tur var visade hans profilbild att han gift sig, så slutet gott, allting gott för oss båda.

Och jag lovar, jag är en bättre människa nuförtiden.. ;)

6 kommentarer:

Novellskrivarn sa...

haha, true that, sämsta flickvännen! HAHAHA! nä, men vafan, såna hemskheter har nog de flesta av oss gjort, även om det inte har involverat spontana resor tvärs över jorden och ett mail-break-up. Haha!

Ps "Jag minns att jag gillade sättet han tände en cigarett på." Sjukt snygg mening. Som i en film!

The Aunt sa...

F-n din hjärtekrossare, dumpade du stackarn per mail?! Jag ringde iallafall... ;)

Jempa sa...

Men Aisha, du såg väl den där lilla filmen han gjorde när han tackade mig för att jag kommit till Kanada? Jag kunde ju inte säga det, jag bara kunde inte..

The Aunt sa...

Jag fick även lyssna på den pratande fotoramen :D

Jempa sa...

Aaaaaaaarrrgh!!! Den hade jag förträngt!!!!

henny sa...

du tog dig iallafall iväg till Toronto!!! Jag ville ju eg ha min kanadensare..tusan också...min tände också cigg snyggt. det är ngt med det där...