Just det ja..

Jag är slutligen helt blond igen, och går inte omkring i det där rödlätt-halvblont-råttfärgat-limbot längre, som jag har vandrat runt i efter ännu en mörkbrun period..



Men jag vet precis vad som kommer att hända.

Om cirka ett år eller två så kommer jag börja se mig i spegeln med rynkad panna. Mumla saker som 'Jag passar ju egentligen bättre i mörkt, med mina bruna ögon..' och andra lögner.

Då är det upp till er att stoppa mig.

Det slår aldrig fel. Varje gång jag färgar mörkt så ångrar jag mig. Färgen är fin i några dagar, men blir sen sotig, dassig och jag stör mig nåt enormt på den ljusare utväxten. Nu som extra bonus syntes även de gråa håren mycket tydligare.. Så gör jag mig ljus igen, med följd att det blir så slitet så jag måste klippa av mig till ovanför axlarna. Sen gråter jag och hatar mig själv tills det växer ut igen. Jag vill ju ha långt hår!

Så nästa gång jag börjar knorra om att jag är less på blont och har lust att bli mörkare. Påminn mig om det här. Säg bara nej.

Tack.