Kommer ni ihåg när det var extremt viktigt att man bestämde en ordentlig tid och plats att träffas, om man skulle någonstans tillsammans. Blev det fel, och man inte själv hittade till platsen man skulle till, fick man åka hem igen.
När man var tvungen att ringa till någon och fråga personligen om man till exempel ville ta en fika, och inte hade möjlighet att låta personen fundera en stund och sen återkomma med ett svar.
När man var tvungen att sätta sig ner, skriva ett brev, köpa frimärke och lägga på brevlådan om man ville hålla kontakten med någon i ett annat land.
När man aldrig visste vem det var som ringde, innan man faktiskt svarat.
När man var tvungen att stanna hemma om man väntade ett viktigt samtal. Och även var tvungen att sitta vid telefonen hela tiden, för att inte riskera att någon annan i familjen lyfte luren
När enda stället man faktiskt kunde nås på var just, hemma.
Tänk tanken ett tag. Den är svindlande.
2 kommentarer:
Det mest svindlande är väl att det inte var så länge sedan. Och att Lia och Viggo inte kommer att fatta hur det var...
hehe..ja dt var tider det. =)
Undrar bara vad man gjorde med all tid som man inte satt och bloggade och msn:ade. ...hmm...kanske var det då man satt vid telefonen och väntade.*ler
Skicka en kommentar