Tåg-hat

Detta hände egentligen i fredags, eftersom jag tog tåget en dag tidigare än Simon till Gävle.

Jag var dock tvungen att vänta med inlägget eftersom det behövde ackompanjeras med bilder..

Biljetten var bokad i god tid innan eftersom jag hade Lia och vagn med mig. Men tydligen var det en prao-elev jag pratade med, för när jag klev på tåget insåg jag att vi fått platser, inte på övervåningen, men en halvtrappa upp i den där lilla hytten längst bak i vagnen med bara åtta platser och två bord.

Jag insåg genast att vagnen alltså inte kunde stå mitt emellan, för det skulle innebära att de andra i vagnen skulle få klättra över vagnen och balansera på armstöden varje gång de behövde använda toaletten, så jag bestämde mig för att klämma in den i ett litet utrymme bakom min plats.

Så jag började dra vagnen, men fastnade snart. Den var helt enkelt för bred för det här pytte-rummet och jag kom ingenvart.

Den enda människan, en underbart hjälpsam tjej, såg hur jag kämpade och hoppade upp för att hjälpa till.

Efter några svettiga minuter där vi bokstavligen klättrat över ryggstöd, vickat vagnen i livsfarliga vinklar - med tanke på att Lia låg däri och sov - och jag hade skrapat upp min tumme, så stod den äntligen på sin plats.

Men jag hann knappt sätta mig och andas ut förrän en konduktör som uppenbarligen inte fått ligga på åratal, klev in och rynkade pannan.

'Nee, där kan den inte stå' knarrade han och pekade på en dörr som vagnen täckte till hälften. 'Jag måste kunna gå in där..'

Där går den onde mannen. Man kan utröna bara av nacken vilken vidrig jävel vi har att göra med.

Jag försökte förklara att detta var platsen jag fått, och jag kunde inte ha vagnen någon annanstans.

Äcklet ryckte på axlarna och sa att jag kunde ju sitta i korridoren vid vagnsdörrarna.

Den hjälpsamma tjejen suckade och vi fick riskera allas tre liv igen för att lyckas få ut vagnen, och jag placerade till slut mig och min blödande tumme vid de onumrerade platserna som är placerade i en lång sidledsrad, men en vägg som utsikt istället för min tidigare fönsterplats med bord.

Den här platsen betalade jag alltså nästan 300 kr för. Inte ok.

Nu vill jag nästan ha körkort. Jag tänker fan ALDRIG mer åka tåg.

Min sårade tumme. Hade detta varit i usa hade jag varit miljonär vid det här laget.

Hämnden. Rebellisk som jag är beslutade jag mig för att inte slänga mitt skräp i soporna, utan jag lade det i fönstret bakom min stol. Där fick ni!

Dra åt helvete SJ.