När jag stannade till för att ta på regnskyddet upptäckte jag att en färdtjänstbuss kröp bakom mig uppe på promenadvägen. Full av skam över att inte ha en aning om hur länge jag gått ovetande och blockerat bussens väg kastade jag mig åt sidan, bara några centimeter från att sätta foten i några rejäla hundskitar.
Skakig fortsatte jag min promenad, och kom snart fram till det mystiska huset..
Denna gamla villa bara står där. Helt malplacerad mitt bland alla höghus, lekplatser och fotbollsplaner. Alla fönster är övertäckta och den verkar övergiven. Men jag är säker på att där pågår allehanda konstigheter.
Offerfester kanske? Ockulta riter?
Jag kommer ta reda på sanningen. Det lovar jag.
Innan jag gick in bröt solen igenom några sekunder, och jag såg en taxichaufför som genom trädet var kusligt lik en kompis till mig. Bilden är tagen just när han hoppat in i sin taxi.
Taxichaufför? Han säger ju att han är förläggare.. Har han ljugit hela tiden? Lever han ett dubbelliv? Behöver han pengar?
Helt utmattad kom jag hem, slängde mig på soffan och kollade Top Model-reprisen.
Det jag försöker säga med det här inlägget är, att om man för tillfället inte har särskilt mycket drama i sitt liv, så får man se till att skapa det.
1 kommentar:
oj, detdär trädet var verkligen i full blommning! :)
Skicka en kommentar