The bajs incident

När jag skriver om toalettpapper så kommer det tillbaka till mig igen. Bajs-incidenten.

Det som hände i somras och jag egentligen inte borde berätta för nån. Men jag kan i vanlig ordning inte låta bli..

Here it goes. Det blir lite äckligt, så nu vet ni det.

En av Simons bästa vänner i Grekland har träffat en ny tjej.

Eller ja, dom har varit tillsammans i drygt ett år, men då jag bara är där på somrarna så har jag inte hunnit träffa henne så mycket.

Nu när vi var där bestämdes att vi skulle göra något åt detta, så Simon gick ut med sin kompis på ett håll, jag och hans flickvän åt ett annat, så skulle vi mötas upp senare på kvällen.

Allt flöt på bra, vi fikade och hade jättetrevligt, och innan vi skulle mötas upp skulle vi gå förbi deras lägenhet för att hämta hennes bil och åka vidare.

Jag var lite kissnödig, och hade jag bara kunnat hålla både mig och käften så hade ingenting hänt. Men nu frågade jag istället om jag kunde få gå upp och låna toaletten.

Det gick självklart bra, så vi gick upp tillsammans.

Väl inne såg jag att det flöt omkring en bajskorv i toaletten.

Då vattentrycket är ganska kasst i Grekland är jag ganska van vid detta, och brydde mig inte nämnvärt.

När jag dock var klar och spolade, så upptäckte jag till min förfäran att korven fortfarande låg kvar.

Nu gällde det att tänka snabbt. Jag kunde ju inte lämna den där, för då skulle dom ju tro att det var min..

Så jag väntade tills toaletten brusat klart, sen tryckte jag hårt på knappen en andra gång.

Men korvjäveln vägrade spolas bort.

Nu hade jag varit därinne tillräckligt länge för att hon skulle tro att jag gjort nr 2, och jag kunde inte vänta längre. Så jag lade lite papper över och gick bedrövat ut.

Då vi inte känner varandra särskilt bra kunde jag ju inte säga något i stil med att 'bara så du vet så är korven i toaletten inte min!', för antingen var det hennes eller hennes killes, så då skulle hon ju tycka det var jättepinsamt.

Hon gick in efter mig på toaletten medan jag stod kvar, helt kallsvettig utanför.

Jag tror hon spolade, vi gick ut, tog bilen, mötte upp våra män, och nämnde aldrig detta igen.

Så där är vi alltså nu.

Antingen så tror hon att det var min korv och kommer alltid att tänka på det när hon ser mig. Eller så vet hon att det var hennes korv och kommer alltid att tänka även på det när hon ser mig.

Det kan även ha varit hennes pojkväns korv, och då glömmer hon det nog ganska snart.

Eller så såg hon den aldrig på grund av papperet jag lagt över, och den försvann mirakulöst när hon spolade.

Detta kommer jag aldrig att få svar på, men jag känner att den här korven under en lång tid kommer att finnas med oss, i tystnad, varje gång vi träffas, i åratal framöver.

Varför kunde jag inte bara ha hållt mig?