fredag 2 januari 2009

Funderingar i en ICA-butik

Jag undrar ibland över snabbköpspersonalen. Brukar dom prata om kunderna på fikarasterna? Fnissa åt han som var generad när han köpte kondomer, och diskutera om han som köpte litervis med socker ägnar sig åt hembränt..

Som före detta massör kan jag avslöja att vi pratar, men då har ju vi minst en halvtimme med varje person, medans kunderna på ICA fladdrar förbi på någon minut.

Men massörerna pratar. Har du dock bra hygien, inga konstiga utväxter eller knölar, och har någorlunda normal kroppsbyggd, då behöver du inte oroa dig.

Jag glömmer dock aldrig mina hårigaste kunder, eller hon som hade en helt mogen finne mitt på skulderbladet. Jag blev helt besatt av att försöka klämma den utan att hon märkte något, men efter en halvtimme sa hon att jag gärna fick jobba lite på hennes ben också. Det tog lång tid att komma över.

Det som utlöste hela den här monologen var en händelse inte helt oväntat på ICA, eftersom jag passade på att smita iväg och handla såhär på kvällen när Simon kom hem och jag slapp ta med mig vagnen.

När jag stod och packade mina varor så hörde jag hur gubben efter mig i kön ursäktade sig till kassörskan. 'Den är inte till mig', skrattade han generat och kassörskan skrattade artigt tillbaka.

Jag var förstås tvungen att kolla vad det, var. Tamponger kanske, eller hårtoning? Nej, det var en 'Hänt i Veckan' som gubben tyckte var lite pinigt att han blivit skickad iväg att köpa.

Det var väl helt ok, men tydligen tyckte han det här var väldigt jobbigt, för han fortsatte. 'Jaha alltså, en del artiklar kan väl vara intressanta.. Men nej, det är inget för mig. Ha, hrm, ha'

Kassörskan skrattade inte igen utan tog emot pengarna och gav honom kvittot med uttråkad min. Och förmodligen mindes hon detta säkert i 10 minuter mer än vad hon skulle ha gjort om han bara köpt tidningen och hållit käft.

Trodde han verkligen att hon skulle ta tag i en kollega på rasten och fnissa 'Asså jag bara dööör. En gubbe köpte Hänt i Veckan. Vilken jävla psykfall!'

Sista gången jag gjorde något liknande var för ett par år sedan när vi skulle ha julfest med jobbet, med 80-tal som tema.

Jag skulle till detta köpa en blå mascara, och tyckte detta var lite pinigt. Tänk om hon på Hennes trodde att jag använde blå mascara..

Jag bestämde mig för att berätta det för henne som vi vore kompisar. Vi var ju båda tjejer, i samma ålder. Hon skulle förstå. Tycka att det var lite roligt. Detta var innan jag fått berättat för mig att all butikspersonal hatar alla kunder. Alla.

Så när jag kom fram till kassan skrattade jag och sa 'Jag bara måste berätta, vi ska ha 80-talsfest med jobbet, det är därför jag köper den här'

Hon tittade på mig. Log lite och sa 'Har du HM clubkort?'

Jag ska nog inte göra så igen.



3 kommentarer:

Unknown sa...

Ha ha... sådär har jag också tänkt, dock aldrig gjort... men i mitt fall så har det handlat om utseendet... "Ja, jag brukar inte se så här blek ut när jag handlar mat..." eller "Mina barn har dött, det är därför jag har påsar under ögonen..."

Men det är ju så sant som det är sagt... man blir ju mer ihågkommen om man kommenterar varan eller skavankerna...

Vill dessutom tacka för kommentaren... så vackert skriver... ja, om man ändå kunde bara tömma ut alla sorgen i det där enorma havet...

Men någonstans får man ändå vara tacksam för att man har sorgen... det betyder ju att jag älskar mina barn och sörjer deras död. Och att jag har fömågan att känna.

Så mitt i det hemska får man ändå se detta som ett sundhetstecken... nu mår jag rätt okej, så du får påminna mig om det här när jag åker ned på botten igen ;.)

Varma hälsningar
Melissa
www.mammamelissa.blogg.se

Novellskrivarn sa...

fan också! det är magiska inlägg som dessa som gör att jag överväger att lägga ner min blogg helt och hållet... (hej tjejen med noll tävlingsinstinkt, haha!)

Jempa sa...

Men lägg av, nu rodnar jag.. ;)