Sammanfattning

Så åkte svärföräldrarna imorse, och eftersom jag faktiskt inte skrivit särskilt mycket om deras besök, kör jag nu en liten resumé av de tio dagar som gått.

Det började ju som bekant ganska illa med att svärfar stal min handduk, men det problemet löste jag genom att ta med mig handduken in i sovrummet istället, där han inte kom åt den.

Vår första utflykt var till Musikmuséet, då familjen är full av musiker. Därinne var det förbjudet att fotografera med blixt, så jag visade svärfar hur man tog bort blixten på deras kamera.

Han ville dock fotografera i stort sett varje instrument han såg, och då han ändå stängde av kameran emellan, så gick den tillbaka till normalläge. Autoblixt.

Jag gav upp eftersom det ändå inte gick någon personal omkring och såg hur det blixtrade till höger och vänster. När svärfar jublade 'Den här kameran tar ju fantastiska bilder utan blixt!' hade jag inte hjärta att säga att den var på hela tiden.



Här upptäckte vi även vår dotters musikaliska talanger som skulle få både Mozart och Chopin att blekna i jämförelse. Det är dock fortfarande inget skivbolag som har nappat, men skam den som ger sig.



Veckan gick med många caféer och middagar, sen när helgen kom skickade vi iväg dom till Gävle, till mina föräldrar, så vi skulle få en liten paus och dom skulle få umgås.

Detta är ju alltid lite nervöst. Dom har träffats flera gånger och till och med bott ihop i Thailand några dagar, och alltid haft fantastiskt trevligt. Men ändå..

Jag ringde en gång på lördagen, och pratade med min mamma som fnissade som en tonåring. 'Å vi har så treeevligt' kvittrade hon 'Igår drack vi massor med vin och hade Tom Jones kväll!'

Först när dom kom tillbaka fick jag se vad en Tom Jones kväll innebär. Bilderna föreställde våra föräldrar, vilt omkringdansande i huset, på flera av bilderna gjorde min mamma hårdrockstecknet, och den sista bilden var på våra pappor, dansande pardans - jag tror det var tango - med bara överkroppar.

Detta är en bild jag helst vill glömma, men som förmodligen har etsat sig fast på min näthinna för all framtid.

En filmkväll hann vi med också! Det blev 'Brudens bäste man', som står för allt jag avskyr inom varma och äckliga komedier, men då svärmor tycker att Patrick Dempsey är sjukt het, fick jag stå ut.



Sista dagen bar det av till Cosmonova, och sen middag på Arizona på kvällen. Jag hann även göra ett konstaterande. Det spelar ingen roll om folk kan läsa svenska eller inte. Det blir ändå Likör, Marsipan och romrussin sist kvar i Paradisasken.



Så imorse åkte dom alltså. Jag har sett fram emot den här dagen. Äntligen lugnt och skönt i lägenheten tänkte jag.. Men det känns faktisk bara tomt och trist.

För trots svärfars handduksknyckande, och det faktum att svärmor handdiskar en massa, trots att vi har diskmaskin, så gillar jag dom ju skarpt. Det är också hemskt att se hur jobbigt dom tycker det är att åka, med vetskapen att dom inte kommer att få se sitt barnbarn igen förrän i sommar. Så nog fan stod jag där i hallen med tjuthaka, jag också.