Äntligen får jag tvångs-promenera igen. 35 minuter dit och 35 minuter hem i rask takt. Hejdå gravid-mjukheten-som-vägrat-försvinna.
Det sämsta med att jobba igen:
Att när jag hela morgonen har bönat och bett web-killen att komma och hjälpa mig så jag kan logga in på datorn, han har fixat det och snabbt rusat iväg med ett 'då var det fixat', så inser jag att jag behöver hans hjälp igen för att kunna logga in i systemet.
Då är han försvunnen och dyker inte upp igen, så det här var min utsikt större delen av dagen.
Så inte mycket har förändrats..
6 kommentarer:
HAHAHA! ååååh, ångest. nu längtade jag plötsligt inte efter att jobba längre. i alla fall inte på ett IT-företag där man är beroende av hjälp i carlandersk anda.
Fan va tröstlöst! Man kan tycka att ett företag som lever på internet ska kunna se till att de anställda kan jobba.
Men som du sa, inte mycket har förändrats...inte till det bättre iaf.
Hallå, I beg to differ, jag tycker att en himla massa verkar ha förändrats, i alla fall sedan jag slutade jobba. Och definitivt till det bättre, på ungefär hundra punkter.
Så. Fjortisen har talat.
Jaaa!
Som vanligt är det en ironisk person som skrivit inlägget.
Det är typ tusenmiljaaarder gånger bättre.
/Fjortis nr 2.
Men hallå vänta nu här! Jennie, du fattade väl att det var mats jag muckade med och inte med dig?
*paranoidlover82*
Såklart. Jag muckade också med Mats.
Skicka en kommentar